Adjöss o tack för fisken!

Jag städar ur mitt liv, för sista gången hoppas jag. Mår bättre än på mycket länge, har hittat en inre balans o gått vidare med det som är viktigt för mig. Klippt band till folk som jag inte umgåtts med på ett år, tydligen har de kafferep o pratar om mitt liv så tydligen är jag intressant. Tar bort dem helt o hållet o ser framåt.
Jag är ovanligt glad för jag känner en sådan lättnad när jag nu äntligen släppt allt, till fullo. Som en normalintelligent person analyserar jag alltid min egen del i det som händer o nu känner jag mig klar med det mesta. Om du inte håller med, om du tycker att jag är en hemsk människa så är det upp till dig. Jag har rett ut det som måste redas ut, det som inte går att lösa får vara. Har du en massa problem med mig men inte tagit upp det? Synd, då går det inte att fixa o jag kan inte reda ut det jag inte vet om.
Lätt om hjärtat lägger jag ner denna blogg för evigt. Kanske dyker jag upp någon annanstans men nu vill jag inte att fler ska veta "för mycket" om mig, jag stänger dörren ett tag o fokuserar på nya saker.
Jag är inte sur,bitter eller arg. Hatar ingen o förtalar ingen. Bara värnar om det lilla som är kvar o letar efter vuxna människor som kan förmedla det de vill utan att tjura, bråka eller tycka synd om sig själva.
Mår som sagt toppen o lägger mer tid på att må bra o jobba på de sidor som är mindre bra.
Så farväl min vän, sköt om dig o kom ihåg: liver är för kort för att gå med offerkoftan på. Tjing!

Finfrämmande

Fast jag känner ju henne, min kära systerdotter som är på besök. Eftersom vi var tvungna att befinna oss(jag o dotter alltså) på sjukhus hela fredagen så bestämde vi raskt att hålla löftet om att åka in till The Voice dagen i kungsan. Om hon orkade vill säga, vi väntar på provsvar men hon var mycket piggare igår.
Däremot är det kanske inte så kul för oss vuxna med detta myller av fjortisar som lyssnar på denna tveksamma musik. Men va fan, har man lovat så har man.
Det var nog den varmaste/kvavaste/svettigaste/fuktigaste dagen i mannaminne och vi höll på att dö flera gånger. En runda på söder för att se midnattsloppet höll på att kosta oss förståndet. Vi har nog sett hela stockholms befolkning, jösses vad mycket människor men det är det jag gillar mest med denna stad: Folkfest på gatorna, fullt ös överallt och man kan bara sitta och titta på folk som underhållning.
Kom just på att min systerdotter läser min blogg och jag läser hennes. Det lär bli lite olika tolkningar av samma händelser. Hm, kanske läge för ett bloggkrig??
Hehe, handsken är kastad kära lilla systerdotter....

Gaah, sicket miffo!

Jag brukar inte låta mig påverkas av idioter. Man håller sig undan så gott det går och skiter i dem. Jo tack, så länge de låter en vara ja. Ett riktigt äckel till granne slog till med sin "IQ" igår och jag funderar på att spöa upp henne. Hon limmar på min vän, blir skitsur när hon ser att han är med mig. Förbjuder mig att dansa med hennes son(?) och är allmänt otrevlig.
Hon är ökänd för sitt ljugande, att hon ligger med allt som inte är väggfast och att hon är psyko. Skiter jag i så länge det inte drabbar mig, hon kan sno sin dotters pojkvän utan att jag gör mer än suckar. Men varför ska hon ens titta på mig? Tror hon verkligen att jag låter mig dras ner till hennes nivå? Eller ja, jag sitter ju här och gnäller men aldrig att jag tänker bli som hon. Aldrig.
Jävla kossa!

Trumpan e död

Min äldsta dotter har ett tag haft en liten strumpa som hon tagit hand om. Gullat o kramat, nattat o bäddat ner i en skål. Ja, du läste rätt. Vi andra har retas lite med strumpan, eller trumpan som hon säger, och idag fick trumpan bada. Hon blev besviken att jag blött ner strumpan, så hon tog brödkaveln och slog ihjäl honom. Nu ligger han i soporna men jag tror att hon snart hittar något annat att gulla med. Välkommen till min värld.
Var o tittade på fotboll igår på den lokala krogen. En bekant till mig, K, ville ha sällskap och bjöd på några öl. Alltid trevligt att prata om matchen med någon som både är intresserad och vet vad han pratar om. Sen kom andra K som jag inte sett på ett tag, men de stänger tidigt och vi gick hem hit istället. Vi redde ut ett par saker men jag tror att han blev lite svartis när jag berättade om min senaste eskapad. Men, men, han lever sitt liv och jag lever mitt och det får han köpa.
Ska försöka komma iväg och träna i morgon. Har helt tappat greppet om det och jag ser/känner min kropp förslappas för varje dag. Illa gjort och stor skam!
För övrigt ser jag fram emot lördag då min systerdotter kommer på besök. Det första vi ska göra, så att du vet gumman, är att åka in till stan och titta på The Voice dagen för det har jag lovat lilltjejen. Hej hopp

2000 spänn i timmen?

Vet inte vad det beror på men jag får ofta leka hobbypsykolog åt folk. Gärna män som inte har koll vänder sig till mig med orden "du är lätt att prata med". Hur är man om man e svår att prata med, osynlig?
Ännyvej så fick jag sitta 4 timmar med den ene, den andre har jag nån form av suicidewatch på (han e vid liv o hör av sig regelbundet) och igår var det dags för exet att komma hit o få sällskap och råd. Jag är för snäll ändå, hur många sitter o spelar yatzy med ett ex en lördagkväll?
Jag klagar alltså inte, jag har bara slagits av tanken hur vanliga psykologer tjänar storkovan på att göra samma sak o säga samma saker. Dålig entreprenöranda kan jag tycka.
Jaja, vad är väl en miljon på banken?!

Vad gör man?

Jag har en bekant som jag inte blir klok på. Eller ja, fler än en men den här tar kakan. Som jag har försökt att hjälpa denna människa på alla plan, både praktiskt o mentalt framför allt. Sen beter han sig som ett cp o jag lackar ur. Fine, jag överlever men han säger själv att han behöver min hjälp o mitt sällskap.
Sprang på honom sist jag var ute. Han kom fram o drog mig i armen o ville prata. Efter diverse tjafs så får han ur sig att han mår mycket sämre nu, han har t om funderat på att ta livet av sig för att det är så tungt. Jag vet hur dåligt han mår, även hur länge han mått skit, så jag blir riktigt orolig. Skit i det som har varit, klart jag vill hjälpa. Han blir så tacksam o vi bestämmer att vi ska höras dan därpå. Får inget svar på mitt mess o jag vet inte vad jag ska tro. Är det verkligen fara på färde eller ville han bara ha min uppmärksamhet?? Kanske låter hårt men jag vet att ibland är folk inte redo att ta emot hjälp för att de inte är färdiga med att tycka synd om sig själva.
För övrigt vill jag bara säga att avund, småsinthet o självömkan är såååå 2009. Har du nåt att säga mig så gör det direkt i sf. Tjacka en ryggrad för i helvet, jag har andra polare!!

Efter en massa kravlande är jag väl halvvägs uppe ur gropen o jag tror att det mesta egentligen handlar om nån sorts sommarblues. Man känner att tiden rinner iväg o det är så dåligt väder så det känns som höst redan nu.
Var dock iväg o tog hand om den rent köttsliga biten iaf. Stark attraktion är alltid trevligt, men det som jag trodde skulle bli en riktig åktur rann ut i en fyra timmar långt samtal om rätt djupa saker o ett o annat påhopp. Förstår egentligen inte vad han vill men ibland beteer han sig som att han är intresserad av nån form av förhållande. Inte bra. Detta blir då den andre mannen på kort tid som inte riktigt vet vad han vill o jag har ingen lust att reda ut det åt dem, dra inte in mig i något som jag bara ser som en fysisk förbindelse. Suck.
Kom iväg till gymet för första gången på flera månader bara för att se att det förvandlats till nån jävla fritidsgård. Ungtuppar som inte vet hur man tränar sitter på alla maskiner o pratar!? Gå till centrum istället, tjacka en Cola o skryt om hur trimmad moppen är, jag är här för att träna era idioter!
Hehe, vilket muntert intryck jag ger va? Sorry, det är inte meningen, jag bara öser ur mig o då blir det som det blir. Nu är det dags för mellis, tja då.

Lite gnäll kanske hjälper?

Det har varit på väg ett tag nu, det stora hålet. Jag har stått på kanten o vinglat men klarat mig från att ramla. Jag har inte, tack vare mina smärtproblem, inte lika mycket ork som andra. Jag blir fort mentalt trött om det är stressigt eller rörigt. Får jag bara varva ner o sitta tyst ett tag så brukar det gå över. Nu får jag aldrig det längre, det finns inte så mycket utrymme för egen tid när man har barn hela tiden. Hon är jättesnäll o vi bråkar inte, men inte en dag, knappt en timme har vi varit borta från varandra. Det skapar en inre stress för jag tycker synd om henne o vill finnas till hands.
Dessutom har jag ingen avlastning, alls. Jag skulle behöva bli lite uppassad, inte ens min mor lagar mat åt mig när de kommer hit. Kan inte variera med att äta ute för det har vi inte råd med, kan inte direkt roa barnen på nåt bra sätt för det finns inga pengar. Inget ovanligt för en ensamstående mamma men aldrig? Aldrig någonsin få lägga upp fötterna medan någon annan gör något? Även om barnen hjälper till så kan jag ju inte koppla bort något, just för att de är mina barn o jag ska ju ta hand om dem.
Det kanske är fel av en vuxen kvinna att säga såna saker, men det tär. Det är alltför längesen någon sa något snällt eller som man fick "en klapp på huvudet". Som man brukar säga, man känner sig aldrig så ensam som bland folk. Det räcker med en. En som ser, en som förstår o som kan låta en få vara liten o bli ompysslad. Är egentligen otroligt bra o otroligt van att klara mig själv, herre gud det har jag gjort hela mitt liv. Men nu är jag trött. Både på vardagslivet, att gå hemma och att vara själv. Ska hyra mig nån tror jag, för jag är så trött så jag orkar knappt prata. Stackars mina barn, de har det inte så kul just nu men det vänder väl nångång. Får jag bara lite feadback eller bara ett bra ligg (hehe) så kommer jag igen. Men det är oxå som de säger: Ingen ser att clownen inte ler.

Glasögon någon??

For in till stan idag, så klart när det äntligen är sol så måste man gå i affärer. Lilltjejen har önskat sig en massa dyra saker men får mest kläder, hon har vuxit så dant att allt är för litet.
Ännyho, tant ser ju lite dåligt som alla vet. Står och väntar på grönt ljus när jag ser sötgöte på andra sidan gatan. Samma frisyr, solglasögon och kroppsbyggnad. Så jag tittar efter bilar och går fram och säger:
"Hej A!"
Snubben tittar på mig ett tag.
"Jag heter väl fan inte A"
Känner mig som en idiot, han är lätt sne så jag drar till med:
"Det borde du kanske göra".
Hur töntigt som helst, jag blev så ställd bara. Hur som helst så tycker jag att det är en ganska rolig incident så jag skickar ett mess till A och berättar vad som hänt och att jag helt enkelt bara vill önska honom en bra sommar.
Behöver jag säga att jag inte fått nåt svar, han lär ju tro att jag är nån stalkerbrud som inte kan bestämma hur jag vill ha det. Så nu är jag bortgjord både hos originalet och nån vilt främmande snubbe.
Säg vad du vill om mig men det händer grejer nästan hela tiden!

Gah, jag blir galen!

Två inlägg på samma dag men va fan, jag måste ju tjata vidare. När en dörr stängs öppnas en annan, eller? De överlappar varandra på ett icke tillfredsställande sätt. Så, hur gör man då? Låter bli för att hinna landa, eller kastar sig rakt ut i något nytt?
Säga vad man vill men karlar finns det gott om. De kanske inte är så mycket att ha men man kan väl roas sig medan man väntar på den rätte?

Efter lite städning och slappning kom J förbi och hälsade på. Mina barn gillar honom som tusan, han är snäll och glad, svamlar nästan lika mycket som vi och det blev en trevlig kväll. Sparkade iväg honom till den lokala krogen för jag tror att det är många där som vill träffa honom nu när han är hemma.
Lilltjejen kom hem från Gotland i fredags och verkar ha haft riktigt roligt. Full rulle och de gav sig inte fast det spöregnade, de åkte alla karuseller ändå. Bra där.
Jo, just det. Bröllopet gick bra. Några mindre felberäkningar som dock gick att fixa ganska lätt, annars inga större problem. De flesta avvek dock ganska snart efter bröllopstårtan så det blev samma som alltid som festade på. Förutom ett par överförfriskade som tog i i överkant så var det en lugn tillställning.
Nu väntar vi på bättre väder så att vi kan fira lillstinta på hennes födelsedag. Syster med familj kommer förbi, det har som blivit en tradition. Funtar på om jag ska bjuda min halvbror oxå, det var ett tag sen vi sågs. Annars blir det som vanligt, ett vuxenkalas, alla hennes kompisar är ju på semester.
Nu ska jag brottas med min söndagsångest och försöka lägga upp en plan för nästa vecka. Ha det

Otack är världens lön

Måste ta saker i oordning, återkommer till bröllopet sen.
Att hjälpa folk är nog det bästa jag vet, känslan av att man undrelättat för någon är ganska otrolig. Förväntar mig inget tillbaka, men ibland blir man besviken, riktigt besviken.
Var inne i stan i tisdags med en av dessa som behövt och fått hjälp. Vi har pratat massvis om både det ena och andra, rett ut en del och petat i annat. Tyvärr finns det en ganska stark fysisk attraktion som stört lite men mestadels är vi vänner. Fler än en gång har han dock svikit sig själv genom att återgå till fel beteenden och han är även bra på att inte hålla det han lovar. Det gillar jag inte. Bullshit går bort och jag kan inte skydda någon från sig själv om man inte vill det.
Hur som helst så framkom det lite saker då, känslor som jag anat men inte sagt något om. Han har alltid höjt mig till skyarna men är ändå snabb till svek. Jag tror inte han själv vet vad han vill, inbjuder mig till ditten o datten, resor o äventyr, för att sen försvinna ett par dar.
Han ville att jag skulle komma förbi efter matchen igår (sicken rysare till match!) men när jag väl ramlar in, lite sen och lite dragen visserligen, så är han helt stissig och far runt som ett torrt skinn. Jag frågar varför jag skulle komma dit om han inte har tid eller ens är intresserad av att prata med mig. Får nåt svävande svar och jag går helt enkelt hem, orka tro att jag inte har annat för mig.
Lite flummigt blev det här men jag har avslutat vår vänskap, alla 3 brorar är brända så jag drar mig ur och hoppas för hans skull att det jag försökt hjälpa honom med sjunker in och att han landar på fötter till slut.
Fast det är synd på så riktigt rara ärtor.

Two days and counting..

Ingen större variation i värmen. Tyvärr lite för lite strandliv men man har som fullt upp. Min kära syster och hennes väninna var förbi efter en tripp till utlandet, och de gladde oss med god mat och trevligt sällskap. En liten kvällsseans med henne och J inför det stora bröllopet ledde till konsumtion av rosévin och skratt.
Det som inte är att skratta åt är att trots en hel dags springande i affärer står jag fortfarande utan klänning och får ta den jag skaffade till min 40års dag. Inget större fel på den men dragkedjan vill inte funka och den är grymt urringad. Nu har jag kommit till en punkt när jag inte orkar bry mig längre och tar på mig vad som helst.
Synd är däremot, att min bordsman(?) inte kan komma. Han hostar nåt förskräckligt så det blir doktorn istället. Han är rolig och lättsam så jag såg fram emot hans sällskap.
Nåväl, jag är på riktigt dåligt humör så jag ska avsluta med att hänvisa till den andra bloggen som ingen känner till, hehe. Där står allt.....

De flesta dagar går åt till att ta sig fram o tillbaka till stranden. Det är otroligt varmt o kvalmigt men vi knallar på, mil efter mil till fots som de tappra vi är. Tyvärr inte mycket att titta på, lönnfeta farbröder o småpojkar som skriker. Inte för att det gör nåt, orkar inte bry mig speciellt just nu.
Jippi, förresten. J är hemma o ordningen är återställd. Trots att det gått tre månader så känns det som vi sågs igår o jag trodde nog att saknaden skulle varit större. Men va fan, nu är han här o vi kan gå vidare med livet. En liten grillning i hans ära i lördags o sen var det inge mer med det, just då. Jetlagad som en tok så det blev en tidig kväll för hans del.
Skrek sönder halsen igår under vm-finalen. Har svårt att titta på fotboll utan att gå i taket tyvärr :)
Nu sitter jag o väntar på syrko o hennes polare som är på väg hem från holland. Det blir sent men vad gör man inte för släkten? Enda som saknas är ett glas rosévin i värmen.
Ja just det, sötgöte åker ut ur bilden pga tråkighet. Så får det bli!

Plastic fantastic

Gick till stranden idag, ja utan bil o busskort så får man lov att gå, med yngsta dottern. Den äldre vägrar att visa sig bland folk så hon sola hemma. Det som då slår mig är hur många som opererat sina bröst. Visst, det finns en del som är väldigt missnöjda och mår dåligt, men flertalet skulle nog klara sig utan. Sen är min tanke lite så här, förstår att det låter drygt men tänk efter: Om ditt utseende är så viktigt för dig, borde du inte sköta om resten oxå? Vad hjälper stora tuttar om magen hänger, rumpan är platt och ditt hår ser ut som svinto?! Nä, skärp er alla ni som tror att tuttar är allt, de flesta män är faktiskt rumpmän, de gillar en snygg och fast stjärt så tjacka rumpimplantat istället. ;)
Hur som helst så har nu hela familjen ont i halsen och vi får nog trumpet traska till tantläkare Torstensson för lite penicillin. Alltid händer det nåt roligt(!) när det som var tråkigt tagit slut.

Men jaja, eller hur??????

Slöfixade just designen, ni får stå ut tills jag pallar byta. Vet inte om jag törs säga nåt, men halsen känns liiite bättre, kan kanske ta mig till stranden i morgon. Har fått lite andra fysiska krämpor men det tar vi en annan gång, trist o lite äckligt faktist.
Nu är det bara 4 dagar kvar tills J kommer hem från andra sidan jorden. Det ska bli så kul och ordningen blir återställd. Det har gått lättare än beräknat men ingen verkar kunna fylla det hål han lämnar efter sig. Det är och förblir en kanonsnubbe!!
Apropå snubbar, gissa vem som suttit i grottan sen i lördags och funderat?! Var som sagt ganska kort mot honom då och trodde han dragit för gott. Eller ja, det kanske han har för messet jag fick var kort och han har inte svarat på det jag skrev. Så smiley och "kram" till trots så är jag härmed avpolleterad på ett mycket vuxet och artigt sätt, eller så har han slickat sina sår och ger sig sakta in i matchen igen. Lite för sakta för min smak dock, det här liknar inget jag kan bibehålla intresset för.
What ever, nu ska jag sikta på att bli frisk så jag kan göra nåt med mina stackars barn. Kanske drista sig till att komma utanför dörren??

Ingen ork

Borde fixa bloggdesignen, borde städa huset o ta tag i diverse saker inför det stora. Men, så klart, då blir man sjuk istället. Har haft småont i halsen sen Utö men i natt vaknade jag klockan fyra o hostade i två timmar. Kul. Lite feber på det o nu är jag inte så kaxig.
Träffade B i fredags. Det var verkligen på tiden, det är säkert ett år sen han var här. En mycket snäll o gullig men förvirrad man. Har lovat att ta tag i hans träning igen så han kommer i form. Sen blev det utgång på lokalhaket istället för in till stan som det var tänkt. M mådde inge vidare så vi får ta det en annan gång. Kom äntligen fram till att J, efter 13 år, ska sluta stöta på mig så kan vi hitta på kul grejer istället. Han är otroligt rolig o störd så det ska bli kul om det blir av.
Fick lov att ta hand om en annan överförfriskad kamrat istället, har nog aldrig sett honom så packad men aldrig heller så glad. Roligt.
Grillning o groggtest på lördag var trevligt men jag fick nog på ett annat plan. Är för otålig för att ha en snubbe som inte tar tag i saker, som är superpå o planerar att vi absolut måste ses i helgen trots barn o grejer, för att sen knappt höra av sig. Var ganska rak i mina åsikter så han har vi nog sett för sista gången.
Har tyvärr inte det tålamodet längre, även om jag gärna hjälpt honom framåt om han bara varit lite tuffare. För vek funkar inte om man ska hänga med mig. Snäll ja, mesig nej.
Så tillbaka till ruta ett, fast denna gång med feber som sällskap. Jaja, vad är väl en bal på slottet?

Juppsan

Har försökt att bränna mig ännu mer för att till slut bli brun. Vi får väl se i september.
Planeringsmötet med servitriserna var bra, fick en helt annan inblick i hur lång tid det tar att plocka fram och sådana saker. Nyttigt. Fast spritlistan är borta så nu får vi börja från början. Hehe.
Har inte hunnit hända så mycket denna vecka, men jag är "barnledig" och helgen är på ingång så det ska nog ändra sig.
Jo just det, fick just höra av den nye sötGöte hur great jag är så vi var visst inte klara med varandra, så kan det gå när inte båthaken är på.

Det var en trevlig midsommar. Det var en ännu trevligare resa. Vi åkte redan på torsdagen, dan innan midsommar alltså, för att få en bra plats o hinna förfesta lite. Eller ja, det blir ju aldrig lite. Kan faktiskt inte direkt återge kvällen , men party hard o många trevliga människor.
Jag har en förmåga att ragga upp folk som jag börjar prata med. Lyckas inte alltid men ofta är det ganska trevliga människor. Denna gång blev det full pott o de små liven umgicks hela tiden med oss kändes det som. Ett substitut till vår vän J som är på andra sidan jorden o hans kompis. Kan väl erkänna att det blev lite flörtande med den sistnämnde men de var roliga båda två. Så här i eftertankens kranka blekhet så inser jag att han påminner för mycket om en annan snubbe till kroppsbyggnaden o jag skulle tro att det räcker så. Han o sin sida tyckte nog det var smickrande med min påtagliga uppmärksamhet men som sagt, vi är nog klara med varandra.
Sprang däremot på ett ex som jag inte sett på länge. Han fick nog inte det mottagande som han förväntat sig för han verkade lite lack o sa att "vissa blir iaf glada av att se mig". Eh, jaha, kul för dig? Inte mitt jobb att hålla honom på gott humör, vi stod faktiskt o prata om annat när han kom.
Så man kan säga att det alltid är trevligt på såna resor men slitsamt som tusan, man tappar som farten på slutet o det är skönt att komma hem.
Ska försöka ta mig till stranden i morgon o bättra på solrödheten. Bättre illa bränd än blek säger man väl....

Hår

Jag leker mat-Tina och gör mina egna hamburgare. Får inte till skånskan ordentligt men maten blir bra. Borde vara ute i solen men jag har grymt orakade ben så jag väntar tills de har varit hos frisören.
I morgon ska det åkas båt, om det är torsdag då, nu blev jag osäker. Vänta. Jo, det är det och då ska vi styra kosan( o båten) mot Utö. Tre dagar i den svenska skärgården är inte helt fel väl? Ja, det vill säga att halva jag faktiskt inte vill åka. Jag har ägnat halva dagen åt att titta mig i spegeln och den instämmer, du ser för jävlig ut! Som jag var inne på förut så har jag en liten dipp när det gäller mig själv o min plats i världen. Har aldrig haft så där superbra självförtroende men nu har det lilla som fanns flyttat utomlands i hopp om mer fruktsamma boningar. Vet inte varför men just dessa båtgrejer är extra jobbiga, beror nog mest på att jag egentligen inte känner nån där ordentligt. Skulle vilja vara solbränd, fit, nyvaxad och grann så hade det nog kännts bättre.
Men va fan, en blek,gropig och luden brallis måste väl oxå ha rätt att existera. Om inte annat får jag ju alla andra att se jävligt bra ut.
Dessutom tänker jag så här: om sötGöte vill äta upp en kan man väl inte va helt motbjudande?

Väntans tider

Har nu varit en snäll och tålmodig flicka i snart två år. Min lilla livskris som bestod/består av allt för mycket självreflekton verkar inte ge sig och min kraft börjar ta slut. Jag passade även på att rensa bland mina bekanta som tar för mycket energi och ersätter den med bitterhet. Det var ett smart drag, känner mig befriad och lättare om själen. Det tråkiga är dock att det är människor som jag kännt väldigt länge och umgåtts mycket med så hålet efter dem är stort.
Jag är glad att jag tog mig tiden att fundera på livet och min del i det, men påfyllnaden efter har varit tunn. Har för första gången på väldigt länge kännt att jag faktiskt skulle kunna tänka mig en relation. Den senaste hade jag nog mest för att jag behövde påminna mig själv om vad jag letar efter. Kommer alltid känna mig tacksam gentemot honom, att jag fick landa där en stund, även om det var under fel premisser.
Det som slår mig är att jag är för skör vilket gör att jag värjer mig mot allt intresse som riktas mot mig och istället siktar in mig på saker som är dödsdömda. Vilket jag vet. Frågan är: Hur släpper man in det man fruktar mest och släpper taget om det man helst vill ha?
Nya jaktmarker måste till och nån form av mellanlandning. Om man är en sån pass kärleksfull människa som jag måste man träna lite först, annars brukar ljuset bli bränt i båda ändarna.
Ge mig en reboundguy som kan ta att han är just det så ska jag skratta ända till nyår.

I'm so poor I can't even pay attention....

Diverse påhitt under den senaste tiden har försatt oss i akut fattigdom . Jag klagar egentligen inte, det är snarare så att man blir väldigt påhittig när pengarna tryter. Man kan uppfinna många olika sätt att äta pasta på t ex. Det är bra för levern då man inte har råd med en droppe alkohol. Man kan få en påse popcornkärnor att räcka i all oändlighet.
Som nikotinist är det dock värre. Att få en prilla snus att fortsätta avge samma mängd nikotin längre än vanligt är svårt och jag dagdrömmer om cigaretter. Tänk dig en riktigt god middag (med vin) som avslutas med gott kaffe och en cigarr. Jösses!!
Det bästa skulle nog många tycka, är att man automatiskt bantar när man är fattig. Dålig mat iofs men inget godis eller snacks gör att man krymper. Jag vill inte krympa mer. Köpte en ny BH t ex för att få plats med vinterbysten. I den kan jag numera förvara en kull med rävungar, en liten bok och några nötter och ändå är den för stor. Fläsket på magen är kvar i full storlek men det som är roligt när det blir större försvinner förbluffande fort.
Så på fredag blir det god mat, vin och, inte vet jag, tre påsar ostbågar. SVULLA var ordet!!

Humörsmänniskor o annat löst folk

Alla har dåliga dagar. Pms, trötthet, värk eller bara allmänt låg. Fine, men tala om det då, ta inte bara ut det på omgivningen när det egentligen handlar om annat.
Om du är i ett förhållande som ger dig dåligt självförtroende, gör slut istället för att ta ut dina komplex på andra kvinnor. Folk kan se bra ut utan att vara "för smala", fixade eller vilka ursäkter du nu vill skylla på för att du inte är nöjd med dig själv.
Se över din arvsynd. Du för över mer än vad du tror på dina avkommor. Beteenden du inte gillar hos dina föräldrar ska du inte heller ge dina barn.
Se dig i spegeln och ta tag i dina problem. För de är just det, dina. Livet suger lika mycket för alla, det är hur du hanterar det som är skillnaden. Sluta tyck synd om dig själv och gör något åt saken.
Nä, jag är inte heller färdig med mina issues, men jag är så jävla trött på allt detta gnäll och missunsamhet. Vi är vuxna människor och bör lösa problemen som sådana.
Och viktigast av allt, sluta vara så ego och prioritera dina barn. De är viktigare än du!!!!!
Tack för ordet.

Jag sätter ner foten.

Upp tidigt på onsdagen för att bevittna skolavslutningen. Vet inte, tycker nog det var mer högtidligt o bättre arrat på min tid. Nu tittar man på sång i tio minuter, lyssnar på rektorn i trettio o sen är det betalfika i klassrummet. Nåväl, nu är det ledigt till slutet på Augusti.
Stora tjejen fick riktigt bra betyg o jag hoppas att det räcker för att hon ska komma in på den linje hon sökt. Om hon trodde det var mycket plugga nu så är det inget jämfört med det som komma skall.
Efter att ha arbetat lite i trädgården skulle jag spela kubb med lillstinta. Då upptäcker vi att kubbet är borta. Man blir arg för man tror att det är snott, sen kommer man på att en viss pappa lånat det förra sommaren. Får inget svar på mitt mess o jag känner en viss irritation för allt han lånar, halva mitt bohag än så länge, stannar kvar hos honom. Dålig stil till att börja med men med tiden får han även för sig att grejerna är hans. Idiot.
Apropå idioter så håller min "vän" på att krypa till korset, igen. Han ville att jag skulle ta en öl med honom igår men jag avstod. Han tycker att jag hjälpt honom mycket o bra med diverse saker i livet. Han tycker att vi har kul o kommer bra överens. Han tycker väldigt mycket om hur jag ser ut o beter mig. Fine, men då ska du fan inte va dryg mot nån som bara varit snäll mot dig. Jag känner mig kluven för jag gillar honom som vän fast han är underlig men jag har noll tolerans mot folk som utnyttjar det faktum att jag är snäll. Som sagt, snäll betyder inte att man är korkad o jag är väldigt bra på att läsa mellan raderna.
Nåväl, han har en chans kvar. Jag lever efter "three strikes and your out"-regeln. Å då är man ute för evigt. Amen

på ett ungefär....

Torsdag: Öl och frimärken.
Fredag: Upp för tidigt, fyra(4) timmar på IKEA. Bära upp grejerna o sen hem.Grill hos N o J, trött tant blir slirig o hamnar på lokal krog.
Lördag: Ännu tröttare tant åker till stan för att ha möhippa för N. Trevlig dag med skivinspelning bla.
Söndag: Inte många knop.
Måndag: Tant har dött en smula men kollar lokal och håller brandtal för väninna.
Tisdag: Träning och dammsugning, har inte haft påsar på ett tag så det behövs. Borde baka för avslutningsfika men är trött.
I morgon: Skolavslutning.

Konsten att försöka vara sig själv utan att bli dryg?

En liten lätt inflyttningsfest hos J o N på fredagkväll. Trevligt litet hus med stor potential och avocadogrönt porslin på toaletten, så avundsjuk! Jag erkänner att jag är bra på att göra ett dåligt första intryck ibland. De flesta brukar dock ändra uppfattning, vissa fortsätter dock att tycka illa om mig. Fine by me. En kvinna som med all rätt har fått en konstig syn på mig dök upp på festen. Hon har goda lovord från båda mina vänner men jag satt och lyssnade på henne, både när hon pratade med dem och med andra som var där. Hon är nog både ordentlig och stabil men det finns en dryghet där som jag inte förstår. Bara för att du kan (eller tror att du kan) något så behöver du inte vara stor på dig. Hon och jag kommer nog aldrig komma överens men det skiter jag i. Har svårt för folk som är självgoda. Mitt intryck, men va fan, vem bryr sig?!
Hade ett rejält migränanfall på lördagen. Typiskt när man lovat att hjälpa till med något men det jag trodde var lite baksmälla blev en rejäl resa. Måste skaffa migränspray för det där vill jag inte vara med om på länge. Usch. Kom till slut upp ur sängen och tog mig iväg på vingliga ben för att ta en öl med en kompis. Kan verka märkligt men man vill gärna göra nåt efter en hel dag i sängen och eftersom jag aldrig är barnledig längre får man passa på när bara stora barnet är hemma.
Söndag blev grävdag istället för städdag och deras trädgård behöver mycket arbete eftersom den fått stå i träda så länge. Kul för dem att få skapa något själv.
Städat måndag o idag var C här och berättade om sina flyttäventyr. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. En fördel, om man kan kalla det så är att hon fått se en sida hos en inblandad som ingen har velat tro finns. Jag har vetat om den länge och samma beteende har visat sig nu. Det finns fler som lärt sig den hårda vägen och jag menar inte att alla ska tycka som jag. Det jag vet dock är att jag sällan har fel om folk. Sen ger man dem ändå en chans men än så länge har jag inte missat med mer än ett par milimeter.
Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag göra som jag tänkt och bli beteendevetare. Shit vad stålar jag skulle haft nu, lilla fröken rätt varje gång. Mitt eget beteende får någon annan analysera, hehe.

Satan oxå!

Jag borde veta bättre. Nu är det jinxat. Skrev ju om lugnet i skolan. Gissa vad som hänt sen dess? Hela helvetet har brutit ut. Så om vi inte hörs så sitter jag inne på obestämd tid. Nu jävlar blir det åka av, era cp-barn!!

Man blir så glad ibland. T ex när man har utvecklingssamtal i skolan och får höra att allt är kanonbra, både själva skolarbetet men även den sociala biten. Någonstans på vägen har jag lyckats få två barn som inte blir mobbade, som inte mobbar. Som anses som väldigt snälla och trevliga, omtyckta av både barn och lärare. Det bästa är att båda är väldigt mån om att hjälpa de svaga och rycker in som "stödlärare" om nån har det svårt. Dessutom har de båda klivit emellan när det blivit bråk och medlat bland andra. Civilkurage, bara det viktigaste jag vet!!!!!!!
Jag har, som jag tror iaf, en rätt öppen dialog med mina barn. Har försökt förklara att de kan berätta allt för mig även när det gäller andra ungar. Får höra en del, vilka som har tjuvrökt eller druckit tex. Jag kommer inte att föra det vidare om det inte är riktigt allvarliga saker. Idag fick jag reda på att en i lilltjejens klass tycker det är "en kul grej" att plåga sin katt för att impa på sina kompisar. Han har tydligen sparkat den och lyfter den i halsen. Så frågan är, vet hans mamma om det här och hur berättar man en sån sak på bästa sätt? Han är annars känd som väldigt gullig och rar så jag skulle behöva höra lite mer innan jag tar upp det med henne. Min dotter och hennes kompis är superkänsliga så de kanske överdriver? Svårt läge....
Nu ska tant slappa en stund, vi har övernattning här idag och jag kan behöva mina krafter för att få dem i säng senare.

Things that make you go hm...

Ja jösses, då har jag o storstinta gjort bort oss på hela söder oxå. Skrek o skrattde på södersjukhuset, pratade vårat förkylningsspråk lite för högt hela vägen till slussen o fnissade galet på bussen. Jag har två underbara barn men den äldsta är dessutom väldigt underhållande.
Senare på kvällen (fredag) var det dags för överraskningsfest för C. Hon hade för första gången ingen aning och blev glatt förvånad. God mat, god stämning och lite för mycket vin. Men vad fan, man har så roligt som man gör sig.
En bekant till mig har tyvärr tagit på sig rollen av iläggare, om det beror på välvilja eller hans eget intresse i mig är svårt att avgöra men det hela har lett till att en tredje part har blivit sårad och det gillar jag inte. Om jag har något att säga till nån så gör jag det själv så inga missförstånd uppstår.
Jag är en idiot, inga nyheter men jag blir fortfarande förvånad. Sveriges envisaste man har kopplat greppet om mig igen och jag går honom till mötes mot bättre vetande. Som jag sagt innan så är det en stor dragningskraft oss emellan och han är duktig på att se sårad och längtande ut. Samtidigt har jag en konstant känsla av att något är skevt. Gör inte så mycket egentligen, jag ska inte ha nåt förhållande med honom men jag tål inte bullshit så vi får väl se. Ska träffa honom i helgen och ta reda på ett och annat.
Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice....

Röd som en ....

Efter lite roddande med hemliga pengar till en hemlig present inför en hemlig fest tog vi en sväng till den hemliga krogen, eller ja, krogen är ju inte hemlig, ingen lönnkrog direkt, men de som hänger där är rätt "hemliga om du förstår vad jag menar. Orkade dock inte sjunga utan satt mest o tittade på folk, man upphör aldrig att förvånas.
Idag har jag varit kurator till en vän, en liten man som växer varje gång jag träffar honom. Han är betydligt smartare o roligare än vad man tror. Vi tog en lång promenad, tvångsbadade hans hund o pratade om livet. På väg hem blev det en stilla (ok två då) öl i den gassande solen. Tror faktiskt han såg lite gladare ut efter vår dag tillsammans.
Sen for jag iväg till lillstintas skola. Konstutställning o ett uppträdande med Beatleslåtar stod på schemat. Töntig som jag är så började jag nästan gråta, de är ju så söta. Bet mig i kinden för att inte böla vilket naturligtvis ledde till ont-tårar i ögonen.
En skön slapparkväll är nu till ända o jag längtar till sängen. I morgon blir det läkarbesök o 40års fest. Hej hopp

Rundgång

Uppenbarligen är man en intressant person. Tycker inte det finns något värt att nämna men jag får hela tiden återberättat för mig vad jag gjort, vem jag pratat med o vad jag har sagt. Storm i ett vattenglas visserligen men jag får väl tacka för uppmärksamheten, är verkligen lilla jag så intressant?
Det är fullt skägg med allt som ska ordnas o fixas på alla möjliga plan. Skolan ska ha sitt med möten o öppet hus samt pengainsamlingar för klassresa. Har lovat C att hjälpa till med flytten, tapetval o diverse annat. Hon ringde mig igår o jag tycker så synd om henne, allt som kan gå fel går fel o det är ingen ände på eländet. Snart flyttar även J o N o då blir det städning även där.
Gillar att hjälpa folk med det lilla jag kan bidra med. Synd bara att jag inte har förmågan att lägga lika mycket fokus på det jag borde göra för mig själv. Det är helt enkelt lättare (o roligare) att bistå andra.
En parantes: Jag är ganska "enkel" att ha att göra med. Säger vad jag är ute efter o jiddrar inte om allt möjligt. Tydligen tar det tid för vissa att inse att, jaha, hon går inte med på vad som helst. Så, nu har den puckade men söte lille mannen i princip gått ner på knä o bett om en chans till. Han ser ledsen ut o drar på ganska stora växlar bara för att jag ska prata med honom. Som sagt, jag borde veta bättre men god kemi ska man inte förakta, den kan leda till lika god fysik.

Långledighet leder till dagvillhet.

Storstädning har präglat den första delen av lovet. Har samlat o samlat så storstinta fick dammlunga efter att ha dammtorkat lägenheten. På fredagen var vi barnvakt åt J.Han var lite ledsen i början men sen lekte vi o tittade på barnprogram. Med på köpet följde även den lille
hunden som har samma namn som min yngsta dotter. Lätt förvirrande.
Lördagen bjöd på strålande sol o vi följde ödmjukt med ut på sjön för en premiärtur med båten. Jag är väldigt tacksam för de jag känner som så vänligt frågar om vi vill följa med. När J kommer hem från utlandet utökas tillfällena så man inte behöver slita på samma människor hela tiden.
Märkligt ändå är att det var kanonväder igår, ja jag ser ut som en tomat, men idag är det mulet o lite rått. Kan det inte få vara fint ett par dar i af?




I dag blir det att slappa fram till lillstinta ska till simträningen, jag menar, vad är söndagar annars till för?

Ja just det, har man en blogg så är det bra att skriva i den. Allt är Sofies fel, hon slarvar med sin o då smittar det av sig på min. Har nog mest fikat med folk sen jag skrev sist. Alltid kul att träffa vänner man inte sett på länge.
Helgen har spenderats på siljarocken.Det blir inga detaljer, kan bara säga att jag levt upp till myten om mig själv. Fullt ös, mer död än medvetslös.
Nu har jag varit o hjälpt C att välja tapeter. Det är nog första gången jag spenderar 2,5 timme i en färgaffär. Ska bli kul att se hennes nya lägenhet, har bara sett den på bild men den verkar fin.
För övrigt ska jag fundera hur man gör med en man som man gillar, som är betuttad i en men som man nog inte vill ha ett förhållande med. Beslut, beslut

Trots tokvärk och trötthet for jag in till stan för lite shopping. Har som sagt gått upp lite för mycket för att mina kläder ska passa, står här med en sprängfylld garderob men har inget att ha på mig. Sen är det ju alltid trevligt att fara in, det är en sån härlig känsla att strosa runt i solskenet, ingen stress eller tider att passa.
Mötte upp C och snackade mycket om allt möjligt. Vi träffas så sällan så det finns mycket att säga. Tittade på tapeter, fula människor och tog en fika på café cinema(tror jag det heter). Godaste kaffet på söder och skön inredning gör att man gärna återvänder dit.
Apropå ingenting så har 5 av mina "stammisar", män som aldrig ger upp, hört av sig sen i torsdags. De är alla jättesnälla och gulliga, envisa och påstridiga men jag är inte intresserad av dem. När ska det dyka upp nån som är som dem men som jag faktiskt vill ha? Jag har inte bråttom men det börjar bli längesen. Nåväl, vad är väl en date med mr. right?

Easy like sundaymorning

Hade päronen på besök igår. Trevligt väder gjorde att vi invigde grillen för i år. Man skulle kunna slänga på en död grävling och äta den med välbehag, allt blir gott när man grillar det!
Annars en väldigt lat och skön söndag, enda aktiviteten var lillstintas simning där hon fick reda på att det ska tävlas på lördag igen. Kul att det är så ofta, då får hon tävlingsvana och slipper bli nervös.
Efter en sömnlös natt gick jag till gymet. Det tar emot när man har ont men jag tror att det lönar sig i längden. Fokuserar på leder och rygg mest för att förhoppningsvis slippa fler problem framöver.
Tog en fika hos M efter för att låna en väska till rockbåten. Den är i största laget, men tanken är att fylla den med taxfree-varor och kanske en liten ålänning eller två. Ser fram emot resan men är samtidigt lite nervös, är inte så bra på att göra ovana saker, även om jag åkt sån båt tusen gånger förut så har jag faktiskt inte åkt just denna båt under dessa omständigheter.
Men det är det livet går ut på, att utsätta sig och utmana sig för det som känns pirrigt. Har man Aspbergers så har man.

Vansklig Valborg

Efter en trevlig o god middag hos mina vänner skulle vi gå ner till brasan. Vi kom dit lite sent så det sedvanliga fyrverkeriet hade dragit igång. Stort o pampigt, riktigt välkomponerat faktiskt. Tog oss fram till den nu pyttelilla brasan för att ha den rutinen avklarad.
Då tar nån jävla idiot o lägger raketer i elden. De far på låg höjd runt i folkhavet o det är ett jävla under att ingen blev skadad. Bäbisen i vårt sällskap kom otäckt nära där han satt i sin vagn, vi hade tur som klarade oss. Så typiskt att en dåre ska förstöra för alla!
Pratade idag med en som hört att det skulle ha varit en olycka, att raketerna skulle ha ramlat in i elden. Bullshit, det var helt tomt runt elden o vi såg hur folk gick fram o la på skräp. Cp-idioten går då med o lägger dit raketerna.
Så nu ska han ta reda på vem det var som gjorde det, han hör mycket med det jobb som han har. Detta trots att han är så sur på mig att han knappt vill prata.
Men det är så det funkar, gullgubben. Du hade din chans o tog den inte. Din förlust.

Till den det angår

Jag har inget stort liv, fyller dagarna med rutiner och måsten.
Jag är ingen stor människa, gör så gott jag kan med det lilla jag fått.
Jag kräver inte mycket, nöjer mig med det lilla.
MEN
Jag läser din blogg varje dag.Det ingår i mina rutiner.
Jag vill se barnet och din utveckling varje dag.
Jag kräver att du uppdaterar oftare, skärp till dig nu Sofie.
Tack för ordet.

Årlig hälsokontroll?

Visst börjar man bli lite gammal nu. Veckan har varit hård och det är tokmycket pollen men nog borde man ju orka något? Har sovit väl och länge idag men är nu, halvfyra på eftermiddagen, så trött så jag har lust att svimma lite. Detta har pågått ganska länge och jag som aldrig oroar mig för sådant börjar fundera på om det är nåt fel som är trasigt. Kanske nån obotlig sjukdom eller kanske bara AIDS? Nä, så klart inte men det är helt klart något som inte stämmer. Får väl skutta till doktorn. Släpa mig dit snarare.
Hur som helst så var jag på efterfest i fredags. Först förfest(middag) sen fest. Sen efterfest. Då hamnar jag i prat med en mycket trevlig man. Han är väluppfostrad och charmant. En riktig gentleman. Som vanligt när jag pratat med någon som inte beter sig som en babian så byter vi telefonnummer-mitt nummer är nog det mest spridda i hela Sverige. Inget mer med det, jag är bara vänlig och inte ett dugg intresserad av honom på det sättet. Sen dess har han ringt mig ett otal gånger, messat och hållt på. Fortfarande lika trevlig men va fan, ta o ge sig nån gång. Det går som en röd tråd genom mitt liv; män som är otroligt på. Vilket jag uppskattar de gånger jag själv är intresserad.Jag som gått i kloster orkar inte med och säger ifrån men det verkar inte hjälpa.
Skit i det, lång utläggning om ingenting. I lördags var jag hemma hos min gamle klasskamrat. Han är så seriöst störd i huvet och vi hade jättetrevligt. For till stan och spela biljard,drack öl och levde runt. Det känns som en (ny)början på en underbar vänskap.
Nu måste tant ta en tupplur för att ens orka laga middag. Som sagt, det är nåt fel som är trasigt.

Självgod eller bara dryg?

En del människor har lite för höga tankar om sig själva. Det beror nog på att de har skeva speglar. Om man väljer att omge sig med vänner som är ja-sägare, som ser en lite som en förebild och sällan säger ifrån så blir ju ens självuppfattning därefter.
Jag är rätt bra på att säga ifrån om jag tycker en vän beter sig underligt, mina vänner talar definitivt om när de tycker så om mig. Kan inte komma på en enda som inte vid nåt tillfälle har knackat mig på axeln när det behövts. Sen behöver man ju inte som vissa påpeka samma sak tusen gånger till en som inte kan säga ifrån.
Det jag menar är att alla är vi människor med fel och brister. När man som vän säger till så är det ju för att hjälpa personen att komma till rätta med något, inte för att hacka ner deras självförtroende. Men med vissa kan man helt enkelt aldrig ta upp något med, det har inte hänt, det är inte sant eller så finns det någon annan förklaring. Det lustiga är att det alltid är dem som dömer hårdast som har svårast att ta till sig kritiken själva.
Det är ju iofs deras problem men det brukar straffa sig i slutändan och om du inte tål att bli speglad som den du är, då är det verkligen dags att se sig i spegeln.
För handen på hjärtat, är du verkligen bättre än någon annan?

Juppjahajaså

Ja tänk vad tiden går. Lördagen gick åt till lillstintas simtävlingspremiär. Bara fyra ur hennes grupp ställde upp vilket är märkligt med tanke på hur länge de har simmat jämfört med henne. Men hon är en liten tuffing och fast hon kom tvärsist i sitt heat (25 m bröstsim) så var hon nöjd och glad, perfekt inför kommande tävlingar då hon nu fått lite vana och erfarenhet.
Som belöning fick hon spendera över en timme i djuraffären i söndags, vi fick veta allt om marsvinet Frasse och hur man sköter ett saltvattenakvarium (tack D).
Kom iväg till gymet idag oxå, shit två gånger på en vecka, men trots att jag kör mycket lättare vikter och färre rep så lyckades jag paja knät idag. Kan inte gärna ta i mindre, då kan jag lika bra stanna hemma. Men, men, det ordnar sig nog till slut.
I morgon är det hemmapremiär för Bajen men eftersom jag glömt att köpa biljett så blir det nog att stanna hemma. Så typiskt mig att glömma bort sådana saker. Nåja, vad är väl en match på Söderstadion? I kväll blir det framstupa ryggläge i soffan, helt slut efter träning och pollen. Gamla tanter måste helt enkelt ta det lugnt!

Lagom

En stillsam vecka som sniglar sig fram fast på ett behagligt sätt. Vet inte om vårkänslorna är sena eller om jag blivit gammal men jag känner mer och mer att det skulle kunna få vara barnvecka jämt. De är så lugna och söta mina barn, de börjar även bli större och jag har stort utbyte av dem. Vi svamlar en hel del och gör kanske inga större saker rent praktiskt men de glädjer mig och jag trivs i deras sällskap.
Nu lät det som att jag inte har haft lust att umgås med dem förut, det jag menar är att man vänjer sig fort vid sina barnlediga veckor men just nu har jag inte det behovet. Jag kanske har blivit vuxen?
Annars är det ganska tungt just nu. Lider gravt av pollen, blir tung i huvet och sover illa så jag har mycket värk i nacken. Man får väl helt enkelt hoppas på en ljusning längre fram.
Till dess ska jag titta och njuta av mina barn. Om jag misslyckats på alla andra poster i livet så känner jag mig ändå nöjd med dem.

Medicin är inte alltid bra

Man ska inte kombinera penicillin och sprit, man blir jättefull. Satte lite nya rekord i fredags och känslan är sådär kul. Men va fan, shit happens. For in till stan på lördagen för att hålla N sällis när hon letade efter sin bröllopsklänning med stort B. Jag har annars ett väldigt gott lokalsinne men vi sprang som yra höns runt byn till de butiker hon valt ut. Så till sist, fann hon den. Tror nästan jag såg en lyckotår i hennes öga och det blev nog lite fred på jorden just då.
Väl hemma var jag ganska mör, bakis på stan är ingen höjdare, men som den trooper jag är slog vi till med ytterligare en utgång. Två dar på raken på lokalkrogen är mer än vad jag klarar av mentalt. Samma puckade människor (män i skor) som pratar om samma puckade saker. Då krävs det en hel del innanför västen. Funderar helt ärligt på att aldrig gå dit igen, nu börjar ju sommarsäsongen så då kan man hänga på söder.
Fast nu får det vara lugnt ett tag, måste spara lite stålar så man har på rockbåten sen.
Kan avsluta med att säga att min käre vän J är framme på andra sidan jorden och ska göra sitt första jobbpass idag. God lycka till honom säger jag och hoppas att han trivs.

Alkohol, jawohl.....

En liten tjejträff i centrum blev till en barrunda på söder. Kom in lite senare än de andra brudarna så de var ganska söta redan när jag tog min första öl. Alltid trevligt att gå ut bara tjejer och snacka lite dynga.
De karlar som befanns sig runt omkring blev väldigt nyfikna när jag sa att vi var från Feministiskt initiativ och att vi var flator allihopa. Om det skulle vara sant, hur tänker de då? Att de omskola oss allihopa eller att de ska få titta på? Idioter!
Hamnade på den lokala krogen på vägen hem, hälsade runt på karaokefolket, sprang på min ärkefiende, och satt sedan med en kille jag känner och hans engelska polare. Märkligt är att hur jag än gör så hamnar jag alltid i en rådgivarroll som jag inte har bett om. Vet nu allt om denne engelsman och hans problem, de var varken få eller små, och kan bara hoppas att jag nådde fram med vissa grundläggande sanningar. Sagde man var vi sedan tvunga att rädda ur klorna på min ärkefiende. Trots att hon nu har pojkvän så ska hon på alla hon ser mig prata med. Jösses!
Så, livet rullar vidare som vanligt och jag kan bara konstatera att vissa aspekter av det blir lättare att hantera med lite alko innanför västen.

Fläsket brinner

Tog en låååång promenad i det fina vädret idag, har som sagt gått upp lite väl mycket så man får röra på sig. Glömde tyvärr att jag får blödande skavsår av gympadojjorna så jag smet in till M på en kaffe på hemvägen. Brandkåren kom körande och jag smög efter, nyfiken som man är. En bil hade kört av vägen o hamnat på gångvägen under, ståendes på nosen liksom. Ville inte glo för länge så jag hoppas det gick bra för de inblandade.
Väl hemma blev det en tidig middag för jag hade missat lunchen. En massa kolesterol senare ringer J och frågar om jag vill hålla sällskap när han ska äta. Sagt o gjort. Vid det laget var jag lite sugen så jag åt oxå, igen. En öl till det o en chokladbit efter gör ju helt enkelt att jag måste gå dubbelt så långt i morgon. Suck.
Jag får nog räkna med att förbli en tjockis.

Mer elände?

Nu får vi se hur det går, har fått nåt fel i en nerv i höger axel så fingrarna domnar och kontrollen är så där. Som när armen eller foten har somnat du vet. Hm, ständigt nya krämpor.
Stackars lilla dottern, hon fick sin första depression i morse. Att vara arg,besviken, ledsen eller sårad är sådant hon hunnit lära sig trots sina unga år. Livets hårda skola har vi alla gått i. Idag tittade hon ut genom köksfönstret, såg snön och gav upp ett vrål. Jag riktigt såg hur livsglädjen rann av henne och ögonen fylldes med tårar.
"Mammaaaaaaaaa, jag blir galen, är det vinter igen?"
Jag försökte förklara hur månaden april fungerar och frågade om hon inte mindes det från förra året?
"Mamma, jag är bara 10 år. De sa på nyheterna att jag inte har varit med om en sån här vinter förut ju."
Hm, jaja, hon har i allafall förstått att det var längesen vi hade en sån vargavinter.
Så för hennes(o alla andras) skull hoppas vi på fint väder snart. Nu sticker det t om i mina läppar så jag ska nog ta och lägga mig någonstans. Fridens

Tappad kontroll sökes

Ta mig tusan om jag inte har tappat greppet om denna blogg. Minns inte när jag skrev sist, vad det handlade om eller ens nånting. Orkar inte heller läsa igenom just nu så du får stå ut med ett kort o kanske tjatigt inlägg.
Ska strax börja förbereda inför avskedsmiddagen vi ska ha för J. Det ska bli trevligt men lite sorgligt också kan jag tro.
Så, det var det. Återkommer när jag läst igenom o vet vad jag talar om. Glad påsk!!

Jag vägrar!!

Det har varit på tal länge men nu är det bestämt. J åker till Haiti och gör en insats för folket där. Bra. Kul för honom.Verkligen. Men jag vill inte att han åker. Jag vägrar! Ska knyta fast mig i hans byxor och inte släppa taget.
Vi är många som kommer sakna honom, 3 månader är en lång tid. Men jag gråter redan och jag vet inte hur det ska gå utan honom. Jag är dålig på avsked och otroligt blödig så jag tycker det här är jättejobbigt. Kan man ta hit Haiti, så det blir TA-hiti istället? Det blir en lååååååååång väntan på din retur min vän. Så jag plockar fram näsdukarna och förbereder mig på många tårar och än mer tandagnissel.
(S, bara lokala band, inget känt)

Att kyssas utan tunga? Nä tack

Av någon anledning så har jag aldrig käkat på Beefeater förut. Druckit öl ja, men ingen mat. Det ska jag göra fler gånger, gott o billigt. Vi drog vidare till Debaser för att se tre band spela. Alltid kul med konsert och framförallt ett av banden var riktigt bra.
Jag har börjat få tillbaka min livslust och har svårt att sitta still. Har saknat barnen otroligt mycket och har umgåtts med folk non stop känns det som. Gick på den lokala krogen i fredags, det är för jävla tråkigt där men jag fixar inte att sitta hemma just nu.
Däremot hade jag desto roligare i går. Träffade en gammal klasskompis som jag inte sett på säkert 15-20 år. Han är väldigt trevlig men så störd så att t om jag framstår som normal. En annan kirunian dök upp och det har nog sällan pratas så mycket skit under en kväll. Vi avslutade med efterfest på Odenplan, inte världens tråkigaste ställe att bo på . Stor nackdel att behöva åka genom hela stan när man är grönbakis.
Jag trivs så bra när jag får träffa folk som känner mig sen gammalt, jag blir en helt annan människa bland norrlänningar det känns rätt på nåt sätt. Jag gillar alla mina vänner men jag märker skillnad på mitt sätt att vara bland dessa människor.
Nu ska jag ligga i fosterställning och duka under för min söndagsångest.

Jahupp

Fortsätter så i samma spår. Kom visserligen iväg på lite shopping och fika idag men morgondagens sjukhusbesök blir inställt. Man ska inte prata om saker tydligen.
Det som jag hade glömt var konserten i morgon. En massa headbanging på Debaser kommer att sitta fint, så länge jag inte headbangar så klart, då går nacken av igen.
Har just gett lille pojken sin sista chans. Han är på som en igel för att sen...nä förresten, inte bara hans fel, vi har dålig tajming. Men sista chansen ändå, sen blir han utbytt.Kan inte vänta hur länge som helst.
Så jag fick lite handlat men förstår mig inte på modet just nu, får shoppa mer sen. Otroligt många freaks som åker kommunalt, de flörtar och en del tar på sig själva, så jag försöker minimera min tid på tuben, bussen är som lugnare.
Nu ska det slappas i soffan, heeeeeeeela kvällen. Fridens

Jinxat

Så klart, gör man upp planer så händer det något. Efter en ond natt med mardrömmar vaknar jag sent med tokont i hela kroppen. Så jag får träffa min väninna i morgon istället, det är så himla typiskt att man inte lär sig att hålla tyst. Då skiter sig väl alla andra planer i veckan också.
Dessutom har jag en stark känsla av att jag har glömt något. Borde jag ha lämnat besked? I så fall om vad? När? Jag får hoppas att folk kommer i håg mitt dåliga minne och påminner mig i så fall. Ber om ursäkt........
Två nätter på raken (ej mardrömmen) har jag drömt om min föredetta vän. Hon och hennes pojkvän dök upp i natt och hon var så glad att se mig. Vi pratade en stund, minns inte om vad, sen kom snubben hennes och sa att vi inte fick umgås. I verkliga livet så har de tappat många bekanta tack vare honom, senast härom veckan träffade jag en till som sagt upp bekantskapen. Det gör 4 som jag känner till. Den stora bidragande orsaken är just hans sätt och hans enorma egoism. Han tycker det är bra att hon är isolerad, total kontroll kallas det för. Hur som helst så är det märkligt att jag drömt om henne två nätter på raken med tanke på att jag inte ägnat henne en tanke på snart ett år.
Jaja, nu är det dags för nästa dos med smärtpiller. Sen får man hoppas att man får nåt gjort idag. Hej hopp

Har som sagt varit bortskämd med att ha samma vikt i över 15 år. Nu är det roliga slut, den kalla vintern (hursarrest) har gjort att jag gått upp rätt många o fula kilon. Fula för de sätter sig på fel ställen. Nu när det blivit varmare så har jag bestämt mig för att uppta mitt promenerande. Världens bästa träningsform, lagom jobbigt men jättebra för hjärnan. Man löser problem och mår mentalt bättre av friskluft och motion.
Då infinner sig ett problem. Jag har märkt det innan också men idag kom det med besked; så fort jag rör mig så får jag ont i kroppen, blir trött och väldigt illamående. Visst, det kommer pollen nu men det stämmer inte in på illamåendet. Jag har inte slarvat med maten men just nu har jag nästan tårar i ögonen av trötthet, helt orkeslös. Jag hoppas det går över snart.
I morgon blir det fönstershopping och sen träffa en vännina som det är löjligt länge sen jag såg. Onsdag el torsdag följer jag med M till sjukhuset. Till helgen är det prat om öl och gamla minnen med en skolkamrat jag nog inte träffat på 20 år. Ska dessutom försöka få tid för den lille mannen, ska bli kul och höra vad som är så viktigt att prata om. OBS! När han kommer på tal så tro mig, jag är ironisk. Tror inte ett dugg på hans snack men trägen vinner, han vägrar ge sig och skäller ganska gulligt på mig för mitt oengemang så han kan väl få säga sitt.
Så, nu tog mina krafter slut helt och soffan ropar. Ha det gott och njut av solen, kan vara sista gången.

Slakta lite?

Nu börjar det bli jobbigt, riktigt jobbigt. 4dagar rökfri och den tiden i månaden gör mig till en arg flicka. Pendlar mellan att vilja döda till att sitta i ett hörn och gråta. Har pratat med mina barn om saken och de låter mig vara ifred när jag ber om det. Det är som om en heronist som tänder av, skulle kunna göra i pricip vad som helst för en cigg men avstår.
Fast jag har en plan, tajmad o klar. Vet exakt vilka jag ska träffa nästa vecka och vad jag ska göra. Det kommer att lyfta upp mig och få mig att återgå till den jag egentligen är. Inte denna blöta disktrasa av abstinens och ilska.
Synd bara att jag glömt bort det så länge, och dem.

Mentalt utmattad

Att spela hjälper mot röksuget, att spela är bra träning för mitt dåliga minne o min usla förmåga till koncentration. Men, jag tror jag överdrivit lite. "Mortimer Beckett" och "Dream chronicles" är roliga,svåra och otroligt vanebildande spel. Om man som jag i morse, snoozar omedvetet i en timme för att man i drömmen löser gåtor med Mortimer, ja då har man nog tappat greppet helt.
Just nu är jag så övertrött och fånig så att stora tjejen gått in i sitt rum för att slippa allt larv så du får förlåta mig om jag svamlar lite.
Sprang på den lille flörten idag och jag blev lite generad. Det är nu snart 4 månader sen jag var med någon senast och jag känner att min kropp reagerar lite väl hårt just på honom. Inte bra. Han är söt och snäll men troligtvis en riktig player och jag tror inte på ett ord av det han säger. Men, men, jag ska inte gifta mig med fanskapet, bara gossa lite. Känner nog ingen som kramas så bra som honom. Alltså kramas, inget snusk nu.
Nu ska tant ladda hem ett sista spel innan det blir fredagsmys. Tror att mina barn kommer att köra ut mig ur rummet till slut, fjantig som jag är i dag. God hälsa o hälsa så gott

Vad är det för liv som alla talar om?

Hehe, jag tror jag har dragit mig undan folk lite för länge. Sa just till dottern igår att från att fått 5-10 samtal per dag har jag gått till 0. Kanske folk är less på någon som aldrig ringer själv eller som bara lägger på?
Jag har inte råd att ringa längre + att jag faktiskt har behövt detta ett tag. Risken är ju att man blir helt asocial efter ett tag men jag har fått en skön distans till folk och totalt omgrupperat i leden. Jag vill folk väl och kan lätt gå i spinn i min iver att få dem att känna sig omtyckta och behövda. Slutar man ta kontakt med folk så händer en av två saker: De tar illa vid sig och drar sig undan. 2. De skiter i det för de märker ingen skillnad. De flesta hör till grupp två, så fullt upp med sitt eget att de inte märker när folk försvinner ut i periferin. Man ska värna om sina vänner annars blir man ensam kvar!
Så jag skaffar mig ett liv sen, ska hålla lite castings först. Nu lägger jag allt fokus(ja, förutom barnen, hur kan du ens tänka så?) på att bli rökfri=spela svåra spel, alla tankar försvinner, samt att fokusera på det som komma skall.
Så god mental hälsa på dig din spellevink(spelevink är jag). Tjoflöjt!!

Hjälp, jag är beroende!

Har haft släkten på besök i knappt en vecka så bloggandet har fått vänta. Tyvärr visade min syster mig ett spel som gjort mig beroende av "gömda grejer"-spel. Kan inte få nog och spelar hela dagarna.
Dessutom lovade J mig att jag får en biljett till Sonisphere om jag slutar röka. Det vill jag, det ska jag men jag är såååååååå beroende av nikotin så jag både snusar och röker.
En annan sak man lätt blir beroende av är min systerdotterson. En charmig liten 4 åring som stulit mitt hjärta för länge sen. Det blev tomt när han åkte hem.
Sen var det roligt att få träffa syster och de båda systerdöttrarna. De två sistnämnda pratar väl mest med varandra men det gör inte så mycket, jag fick ju se dem iaf.
Kort sagt, jag är en kvinna med svag karaktär men jag ska göra mitt bästa för att sluta röka, sluta spela och sluta sakna min familj. Nä, det kan jag nog fortsätta med!

Vem bryr sig?

Man kan tycka att allt är jobbigt, svårt och att vintern aldrig tar slut. Kanske har man mer räkningar än pengar och kanske du känner dig meningslös och tom?!
Men vad spelar allt det för roll när man blir uppringd av världens goaste 4-åring? Adde slog en signal igår och vi pratade om ditten och datten. Han har 5 plektrum och vi ska starta ett band. Han spelar gitarr, jag trummor. Hans mamma och mommo ska sjunga, Emma spelar piano.
Han berättade om sin nya Blixten-väska och jag fick låna den om jag lämna tillbaks den sen.
För att ge hans mamma lite lugn så bestämde vi att man måste sova mycket för att orka flyga till tockon (stockholm), trots allt måste man ju orka flaxa hela vägen ner.
Så when you're down in the dumps, ring Adde så plockar han upp dig, jag lovar!!

Akta sig tanten

En liten man "skällde" på mig idag. En man som jag inte trodde hade några känslor överhuvudtaget. Han får hur mycket brudar som helst om han vill och jag har inte tänkt på honom på det sättet. I dag sa han en ganska konstig/gullig sak. Han är frusterad över min otillgänglighet, tycker att jag håller mig undan och sa då så här: "Du har något som jag fastnat för. Du är inte snyggast eller sexigast men du har något i din personlighet som jag vill se mer av."Jag började skratta för det var fräckt sagt men när jag kom hem så insåg jag vad han menade. Han vill inte ha dessa söta små brudar som slänger sig framför honom, han vill ha mig.
Vet inte riktigt vad han är ute efter men helt plötsligt förvandlades denna oskyldiga flört till något helt annat. Nu får man passa sig noga så man inte trillar dit.

Magen som gud glömde

Om du någon gång råkat svälja en handfull rakblad så kan du föreställa dig hur min mage känns. Det svider nåt helt otroligt och jag mår illa hela tiden. Fick magkatarr vid 14 års ålder men lyckas oftast hålla det i schack genom att äta ofta och lite. (bra sätt att hålla vikten oxå).
Men nu vill den inte längre, vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, det hjälper inte med snäll mat och magmedicin. Ska försöka få tag på min läkare och se om hon kan hjälpa till.
En tanke slog mig när jag skulle somna igår. En dum tanke. En tråkig tanke. En-nu får du ta o ge dig-tanke.Det är ganska precis ett år sen nu som det begav sig. En kort och intensiv "romans" som fått sin start redan förra hösten. Vi hade alltså kännt varandra rätt länge och strulat fram och tillbaka. Det blev lite strul efter också, tror att han var här sista gången i slutet på mars. Det är över och jag skulle inte vilja röra honom med tång, en besvärlig man med många jobbiga sidor. Tanken som infinner sig är egentligen ren nyfikenhet. Det gick väldigt fort från att han var här tills han hade ett förhållande som han fortfarande är i. Frågan är; när är deras ett årsdag? Jag fnissar lite när jag räknar på det, för är det nåt jag gillar så är det att få mina misstankar bekräftade. Skiter i allt som har med honom att göra men det luktar skumt lång väg så jag skulle ändå vilja veta, hur stor skitstövel är han egentligen?

Snabbis

Måste återigen sno en grej från Flyingface snubben. Orkar inte länka, du får kolla själv. Gillar denna bild o framför allt bildtexten, mer min humor kan det inte bli. Enjoy!

"Den där smalbensvinklingen blir allt svårare att genomföra, ju äldre man blir.

Till slut får man inte vara med längre."

Scarface

Ge mig styrka o bättre väder, nu är det illa med huden. Torr är inget bra ord att beskriva eländet. Sjok stora som isflak lossnar o jag får blemmor som en tonåring. Kallt ute o elementtorrt inne funkar inte på min redan torra hud.
Snart vänder det hoppas jag, då är kanske min husarrest över o jag + mina leder kan börja gå ut igen. Kanske träna t om? Mötte en bekant i centrum idag. "tjena snygging" sa han tills jag vred på huvudet o ett lätt illamående smög över hans anlete. Medans han tittade på min hud så svarade jag på hans fråga. Nä, jag gömmer mig inte från er, jag bara väntar på våren. Så vi kom fram till att jag är en björn o gick åt skilda håll.
Det kanske inte verkar så alla gånger men jag måste ha ett enormt starkt psyke. Vet inte många som skulle palla denna händelselösa tillvaro. Man lär sig att ha ont, att folk jobbar på dagarna o inte orkar leka på kvällarna. Men att sitta inne i isoleringscell är jobbigt. Två veckor är en lång tid om man knappt tar sig till affären o hem.
Men jag tänker så här; just nu så ser mitt liv ut så här o då får man spela de kort man blivit given. Nya tag o ställa om tankarna, gå ner i varv o inte hetsa upp sig över det man ej kan påverka.
Trots allt så blir det varmt så småningom o då vrider vi upp energin o kör så det ryker. Tjoflöjt!

Mot alla principer....

Måste länka till en krönika skriven av en kvinna som inte imponerat alls på mig hittills. Amanda, gift med Alex Schulman, skriver rätt illa med många stavfel och ganska enkla tankar. Men här slår hon huvudet på spiken; mittemellan,ingenstans och överallt. Läs o se om du känner igen dig.
http://loppi.se/drommen-om-n-y#more-7820

Dark side of the moon?

Jag har aldrig låtit mig skrämmas av mitt psyke. Vet att det är helt normalt att drömma att man dränker sin granne, att prata för sig självt, att undra hur det känns att bli knivstucken. Minns inte vem som sa det, Freud eller typ Sokrates, men :man kan aldrig tänka en unik tanke. Det finns alltid någon annan som tänkt den. Finner en stor tröst i detta. Om jag är galen så är jag inte ensam. Tror att det är detta som ger mig förmåga att ganska lätt läsa människor. Jag kan föreställa mig och sätta mig in i saker utan att själv ha upplevt det. När det tunga och mörka kommer smygande så kan jag stanna upp och analysera det istället för att bli rädd och få ångest-de gånger jag mår dåligt har alltid med känslor gentemot folk att göra-aldrig mitt inre.
Skulle jag bli deppad så kliver jag in i det och gör en undersökning i stället.
Många människor som mår psykist dåligt skulle nog må bättre om de insåg att det är normalt. Det ingår i att vara människa. Det är inte fult och kan vara riktigt nyttigt ibland. De som förnekar och springer vidare utvecklas inte och till slut säger det brakskit.
Sä nästa gång du har en dålig dag, när gråten sitter i halsen utan anledning, så låt det komma. Kliv in i känslan och fundera på varför, ungefär som du skullle göra om du lyssnade på någon annan. Det finns mycket att lära om man bara vågar möta sin ångest och litenhet.
God mental hälsa (och ohälsa) till er alla!!

2 steg kvar till kattkärring

Som sagt, kylan håller mig i husarrest. Den korta stund det tar att gå till affären kostar i värk, timvis. Så jag sitter här, gör ingenting o träffar i princip ingen för jag kan knappt ta mig till folk.
I dag när jag satt o frös i soffan fick jag den briljanta idén att göra mig ett par torgvantar. Du vet, fingervantar som man kapar så att bara fingertopparna är ute. Jag har märkt att jag kan ta på mig så mycket kläder att jag svettas, men ändå frysa om fingrarna. Gör jag det så sprider sig kylan i hela kroppen.
Om du nån gång varit tvungen att bara vara hemma under en längre period så vet du att man blir galen till slut. Detta har resulterat i att jag börjat leka med min katt (som behöver banta). Jag springer runt med ett snöre som han jagar lite pliktskyldigt.
Så nu vet du hur min porriga vardag ser ut; en frusen gammal tant med torgvantar som leker med sin dunderfeta katt.
Vill du byta liv? :)

Etter värre...

Det tar aldrig slut på eländet, än den ena, en den andra trillar ner i mörkret. Nya kandidater tillkommer o det är tråkigt. Jag tror väl att folk snart mår bättre, när våren o värmen kommer brukar det lätta.
Men det jag tror folk lider mest av är sin syn på sig själva o det som händer. Antingen tycker de synd om sig o en påtagen offerroll löser inga problem.
Eller så lyckas de få det till att de inte förtjänar bättre. Märkligt. Alla är vi människor med rätt att finnas till, alla våra fel o britster gör oss unika o det är även det som får oss att passa ihop som ett pussel. De man har svårast att stå ut med är ju just dem som är mest lik en själv.
Så ja, du förtjänar en partner som är snäll o vill dig väl. Som får dig att utvecklas o bli en bättre människa. Nej, du ska inte ta skit du inte förtjänar. Har man inget självförtroende så måste man ha lite jävlar anamma o säga ifrån när måttet är rågat. Du ska lyssna på kritik, ta åt dig av det som är sant o jobba på det. MEN, om du aldrig får höra något gott av en människa så är det en energitjuv som bara håller dig nere o då är det dags att gå.
Så ta alla falska vänner, elaka partners o egoister i en bunt. Sätt ner dem i avfallskvarnen o tryck på "on". Ibland får man börja om helt o hållet, men det handlar om din mentala välfärd o den är värd att kämpa för.
Hoppas du/ni mår bättre snart. Inse en sak bara: Du förtjänar bättre!!

Amatöret är vi allihopa

Klockan är 22.30, jag har småtittat på melodifestivalen och är väl på väg i säng egentligen. Ont om stålar gör detta till den lugnaste helgen på länge. Svängde in en snabbis på FB men mitt ex är där och jag orkar inte lyssna på hans problem så jag kollade runt bland mina favoriter istället.
Lägger alla sidor jag gillar under favoriter, det börjar bli många nu men jag slank in på en fotosida jag har där. Framför allt en snubbe som tar intressanta bilder, man får uppslag av att titta på dem. Det jag inte sett innan var att det finns en massa flikar; grupper, intressen, åsikter, ja allt man kan tänka sig. In på intressen o vad hittar man där, jo nude art. Nakenbilder för mig är bland det svåraste som finns. Det ska vara artistiskt, välkomponerat, välressigerat och smakfullt. Men inte här. Visst, vissa bilder är goda försök men andra är ju rena porrbilderna.
Motljus rättfärdigar inte en kvinna som smeker en dildo. Det roligaste av allt är kommentarerna, bilden är usel, kvinnan är förfulad men de som skriver undrar vilken bländare som använts. Långa utlägg om rörig bakgrund, förkort slutartid när motivet slukar allt som går.
Ja jösses, jag må vara en riktig amatör men jag vet nog mer om motiv o vad som ser bra ut än han som tagit en bild (svartvit/släpljus) av sin pung. Suck

För många frågetecken??

Var o varannan rubrik har ett frågetecken efter sig har jag just insett. Är ju en frågvis person men jag anar ytterligare ett missbruk, eller?
Som jag tidigare har berättat går en stor del av min tid åt till att lyssna på folk som mår mindre bra. Allt i från sjukdomar till nedstämdhet. I går fick jag ett samtal av en av de små männen (mest män som inte får ordning på sig) och efter att vi pratat en stund så sa jag till honom:
"Du låter så nöjd o så mycket lugnare än sist?"
"Ja, det gör jag o det är tack vare dig".
"Jaha, hur menar du då?"
"Jag har tänkt på det du sagt, agerat därefter o mår mycket bättre nu".

Jag blev så glad när han förklarade hur han tänkt o hur han gjort med, i detta fallet, tjejen som ställt till det för han. Han är ganska aktiv av sig o fladdrar runt i livet men nu hördes ett lugn som jag inte sett maken till hos honom. Det är så roligt när folk kommer till insikt!
Så nu känner jag mig rustad för alla de andra problemen som folk har, bring it on för tant är laddad!

Tack o hej psykologtjej

Karaktär köpes!

Jag är ganska bra på att bestämma mig för att sluta med saker, trappar ner på både snacks och kolesterol som ingenting t ex. Detta gäller tyvärr inte tobak, där kan jag inte sluta hur jag än bestämmer mig. Har även svårt för att påbörja saker som jag tänkt mig. Träning,städning och studier tar liksom aldrig fart.
Jag är väl medveten om mina fel och brister men jag behöver väl för den skull inte skaffa fler? Den senaste veckan har jag varit helt såld på några spel på FB. Sitter alldeles för länge och får så klart superont i rygg och nacke. Ja, jag är grymt understimulerad. Ja, jag borde ta tag i saker och ting. Men det är ju så himla roligt att försöka slå sitt eget rekord. Sen vet jag att så fort det blir lite varmare så är denna fluga över och jag behöver inte oroa mig.
PS. Om du är nyfiken så är det Confusebox 2 och Combine som har min odelade uppmärksamhet.

Tack o hej speltjej

Det kan inte vara sant...

Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att jag blev väckt av ett samtal som man aldrig vill få. En närstående har vidtagit drastiska åtgärder men är tack o lov i säkerhet nu. Det som stör mig på ett helt annat plan är ett par andra människors reaktioner. På nåt konstigt sätt har denna tragedi blivit deras. Hur DE mår, hur illa DE tar vid sig och hur DE påverkas.
SAY WHAT?? Det är väl inte oss runt i kring det är synd om? Hur fan en människas privata drama reduceras till "det blir så jobbigt för mig"?
Så om din kompis blir allvarligt sjuk så är det dig det är synd om som måste sörja och engagera dig? Ta näsan ur naveln och inse att du inte är jordens medelpunkt.
Dessutom har det i allt det här blivit nåt jävla svartsjukedrama/avundsjukstävlan. Vem fick första samtalet, vem har han vänt sig till mest?
Helt ärligt, era jävla idioter, har ni glömt vem det handlar om?
Själv tänker jag fokusera på att finnas till hands och att hjälpa till med att vända saker till det bättre. Så kan ni sitta där och föra bok om vem som har störst plats i detta drama. Jävla svin!!

Lästörstig som aldrig förr?

Att det går i perioder med läsningen, det vet nog alla. Ibland kan man inte lägga ner en bok innan man börjar med nästa. Man riktigt längtar tills kvällen kommer så man får duna ner sig och kasta sig in i en annan värld. Om det är fakta eller fiktion brukar inte spela någon roll, läsa vill man hela natten ibland.
Sen kommer då anti-bok perioden. Man kanske börjar på flera, man försöker och försöker men får inget flyt eller sammanhang i det man läser. Mitt eget rekord är att läsa om samma mening sju gånger, då är man inte lässugen.
Så idag, efter vi åter konstaterat lillans slarv med borstningen av tänder(tandläkarbesök) så lånade jag en ny bok. Är ju väldigt intresserad av psykologi och beteendestörningar därför slog jag till på en bok om oxytocin. Alltså hormonet som kroppen utsöndrar vid beröring. Sen innan vet jag att det finns barn som fått för lite kroppskontakt som bäbisar som utvecklar en känslomässig störning (minns inte förkortningen). De får svårt för relationer och kan bli både asociala och aggresiva. Hemskt va?
Man kan, förutom det här med att stå ut med närhet, även påverka alla organ att fungera bättre framför allt mage och tarmar.
Tänk bara hur du lättare lugnar ett barn om du stryker det över ryggen, hur du själv kryper in i en kram som du behöver eller bara att nån tar dig på armen när de tilltalar dig. Det har till och med gjorts studier där nyfödda som inte fick någon beröring dog.
Flummigt? Knappast! Så ta och rör någon, du ska se att de reagerar.

Tack o hej kramigtjej

Förflyttning?

Min stora dotter har skaffat sig en blogg. Superhemlig, jag får inte veta och jag tror ingen annan vet heller. Men tack vare lite tekniska problem så vet jag iaf att hon håller till på blogg.se
En sajt jag själv har funderat på att flytta till. Här är det så dålig grafik och svårt med bilder så jag har länge tänkt på att flytta. Bad om förslag gjorde jag men fick ingen respons, skämmes ta mig fan! :)
Så, nu är frågan: Är blogg.se bättre, mer lättarbetad eller har jag fått allt om bakfoten? Trots allt så vill jag kunna göra som jag vill även om skrivandet mest är för min egen förnöjelse.
För övrigt har jag gett mig i kast med Dan Brown igen; "Den förlorade symbolen". Vet inte riktigt varför, han är pretensiös, långrandig och förklarar överdrivet mycket, är man någorlunda allmänbildad så har man hört talas om det mesta han skriver.
Dessutom är det ett snabblån så man får dra i sig en 100sidor om dagen. Inte lätt när man blir gasig av hans uppblåsthet redan efter 3.

Tack o hej självplågartjej

Eget skryt luktar illa men är väldigt nyttigt ibland

I dag ska det handla om mig. Det gör det ju alltid efterson det är jag som skriver, men i alla fall...
Jag är snäll. Helt otroligt snäll. De senaste veckorna har jag bara hjälpt andra, från morgon till kväll.
* Exet, som ringer fem(5) ggr om dagen för råd o hjälp med sitt förhållande.
* En mycket förvirrad ung man som behöver någon att prata med. Jag är numera hans styvmoster.
* Min väninna som är sjuk behöver bara säga till så är jag där. Fikar, går ut, bowlar....
* Min granne som knappt varit ute på säkert åtta år kom hit o förfestade. Sen gick vi på lokala krogen o hon blev så glad att hon bokat ett nytt gå-ut datum redan.
* Räddade en ung man från att bli halvt ihjälslagen igår.

Förhoppningsvis känner sig fler hjälpta utav mig, kanske inte hela tiden men ibland iaf. Så jag ger mig själv en liten ryggdunk o förtränger de andra sidorna en stund, de som inte är så kul alla gånger. Men, hör o häpna, jag är inte heller mer än människa!

Tack o hej snällistjej

Håhåjaja...

Om du tycker att jag snöat in på ett spår så har du helt rätt. Å andra sidan är det min blogg, till för mig o mina tankar så du väljer ju själv om du orkar med.
Hur som helst är jag helt förbluffad över hur lätt det är att ta över någons liv om du bara säger rätt saker, puffar på rätt ställen och slår ner lagom hårt på känsliga saker. Hon är så briljant på detta, det går inte hem hos mig alla gånger men jag säger inte alltid emot och då tror hon att jag anammat det som sagts. Men hos andra går det verkligen in, jag har suttit och lyssnat på åsikt efter åsikt som jag VET inte kommer från den som sa det. Små, vita förvanskningar av saker som jag varit med om när det hände, återberättas på ett glorifierat sätt.
Jag sitter och ler, dels av medlidande men även av förakt för denna oförmåga att skilja på vad man står för och det hon säger är rätt.
Ja, jag vet. Om jag fördjupar mig i detta fortsätter hon att vara en energitjuv, men hon stjäl inte min energi. Jag bara lyssnar på den trasiga skivan än en gång, denna gång via någon annans högtalare.
Ja jösses, sent ska syndaren vakna. Det ska bli roligt att se vem som fattar först.

Tack o hej fettnöjdtjej

Energi någon?

Kylan håller mig i ett strypgrepp, smärtan blir värre och orken är som bortblåst. Hade ju tänkt börja träna denna vecka men stannar inne så mycket jag bara kan.
Har ju återigen varit tvungen att "göra slut" med fröken engergitjuv. Hände även för några år sen, och nu har jag dragit mig undan i ett halvår men nu är det över. I och för sig har jag ingen ork för nån, blir yr i huvet efter en timmes umgänge.
Den enda som jag ägnar tid åt är en väninna som har det riktigt svårt just nu. En massa problem i privatlivet men hon är även riktigt sjuk. Så det hon vill att jag ställer upp på, det gör jag. Hon bryr sig dessutom inte så mycket om att jag inte har nåt att prata om utan hon vill bara inte vara själv.Hon vill att jag kommer dit i kväll men det är lite i kallaste laget för mig. En annan tjej ska dit så då kanske jag kan hoppa, annars går jag så klart.
Det kanske låter märkligt i dina öron, som att jag tycker synd om mig själv och sitter hemma och slickar mina sår. Så är det inte, utan jag måste få välja vad jag står ut med, vilka jag kan umgås med utan krav tills jag har utvecklat ännu ett lager hud som pansar. OBS! Detta är inte någon reflektion över någon speciell utan ligger hos mig och mitt sätt att se på folk. Min syster anser att jag släpper in folk för långt. Det kan säkert stämma, men det är så jag gör. Vill inte ha några "bekanta" i min inre krets. Antingen är man vänner på riktigt eller så är man bara just bekanta.
Så, jag får antingen tuffa till mig (kommer inte att hända, vill inte bli hård, se tidigare inlägg) eller så får jag se över min vänkrets lite hårdare. Jag är, tack och lov, riktigt bra på att gå vidare när det inte lönar sig längre.

Tack o hej krusaringentjej

Passus

Måste bara beklaga mig lite över dumheten och dess effekter. Jag läser en del bloggar. Tänker inte klaga på innehållet i dessa, man väljer ju själv vilka man står ut med att läsa. Hatar du Kissie så läs inte skiten!
Däremot slås jag av idiotin hos dem som kommenterar. Väldigt ofta har de inte förstått vad de läst, eller så vill de bara vara elaka och skriva nåt dumt. Läste t ex min systerdotters blogg där en tös svarat så oinsatt och småsint så att jag inte ens orkade rätta henne.
Finns det verkligen inga andra ventiler för dessa människor än att vara elaka och cyniska åt något som de inte ens har förstått? De flesta är ju dessutom anonyma men jag skulle vilja påstå att de gör bort sig själva mer än den de hackar på. Dumhet är svårt att dölja och om du ovanpå det stavar som en blind dyslektiker så är det dig vi skrattar åt, idiot!
Jag läser, jag kommenterar(dock aldrig anonymt) det är min rätt om din blogg är offentlig. Men har jag en dålig dag, eller är arg på min katt så inte fan tar jag ut det på ditt skrivande.
Folk är fega, självgoda, korkade och uppenbarligen ordblinda.

Tack o hej irrotjej

Ursäkta röran, vi bygger om

Som du ser skriver jag mer o mer sällan. Jag har insett att jag måste revidera min syn på mig själv nu igen, saker o ting funkar inte o jag har återigen blivit besviken på samma energitjuv som jag så länge hållit mig undan. Maken till fräckhet och egoism får man leta efter!
Visst, jag är känslig. Men bara om du står mig nära. Släpper jag i någon så gör jag det helt o hållet, då är det inte läge att roa sig på min öppenhet. Som jag sagt förut, jag står ju ut med era mindre vackra sidor, varför får jag så mycket skit för mina?
Så tills jag hunnit läka blir det lite skrivet här, väldigt lite umgänge och hon blir helt raderad.
Tyck vad du vill om mig, jag är i alla fall godhjärtad även om jag är lite vass i käften ibland.
Jag är inte arg eller ledsen, bara väldigt skör och vill rädda det goda inom mig, jag vägrar fortfarande att bli bitter.
Sköt om dig nu!!

Vinden har vänt?

Fylldes av en lyckokänsla idag. Tror det mest berodde på ett samtal angående mina vänners bröllop, det känns så roligt att folk får till det och jag önskar dem allt gått.
Men en liten del tror jag helt enkelt beror på att vi går mot ljusare tider, jag fyller år snart och man kan väl ana att det blir lite varmare. Sen kommer ju Februari, den värsta av månader, men sen är vi på väg mot värme, sol och mindre smärta.
Har även hållt på att städa bort julen, en aktivitet som normalt gör mig lite beklämd men som i år gick hejdundrande bra.
Så även om du är en fattig singel med kronisk smärta så kan även du hitta de små glädjeämnena i livet. Så det så!
Nu blir det skräckfilm!!

Tack o hej förmycketfilmtjej

Suckers!

Har genom att förlänga mitt abonemang fått tillgång till de begärliga filmkanalerna. En vecka kan jag titta på allt jag vill, alla superduperfilmer som jag missat.
Eh, jaha? Visste att det fanns en anledning till att jag nobbat att betala för dessa kanaler; det finns inget att se!! Bara en mängd gammal skit, som dessutom börjar en timme efter varandra. Så i tre-fyra timmar kan man se om början på samma film! Du borde sluta på en gång om du har dessa analer(medveten felskrivning), det är inte värt det, hyr el ladda ner i stället.
J och jag gick på restaurang idag för att kolla in om det var rätt ställe att fira min födelsedag på. Det var det inte. Visserligen gott, men för dyrt och för små portioner.
Så nu står jag lite rådlös, orkar nog inte ha nåt hemma men det bör ju vara en bra/billig restaurang så att alla kan följa med.
Har dessutom tackat jag till rockbåten idag. Jag har velat åka den i flera år men aldrig haft råd. Nu sparar jag småpengar i burk så nu jävlar ska jag med!!
Så, om du funderar på vad tant behöver i present förutom vinglas och uppläggningsfat så är det stålar till båtresan. Det är för ett gott ändamål; god mat o god dryck!

Tack o hej båttjej

Nja...

Livet har en lustig tendens att smyga upp på en när man minst anar det. Utan att gå in på detaljer så fick jag en riktig knock-out som jag så sakteliga reser mig ifrån.
Så ta det inte personligt att jag inte chattar eller svarar i telefonen, jag har bara inget att säga just nu och väntar på den andra andningen.
Nu vet du att jag lever, knappt, och att det möjligtvis finns ett ljus i tunneln. Förhoppningsvis inte ett tåg då.

Tack o hej ingentingtjej

Bye bye

Jag ger mig av på en inomkroppslig resa. Vi syns när vi ses! Adjökens adjö.

Ja jösses

Skulle gå på bio i lördags. En trevlig sysselsättning kan man tycka. Jojo, det förutsätter ju att SF faktiskt vill hjälpa till, ha lite vettiga tider och fler filmer kanske? Man liksom saknar Sandrews.
Vi fick helt enkelt skita i det och supa ner oss i stället. Det hade vi tänkt göra ändå, nu fick vi bara börja lite tidigare.
Sagt och gjort, efter lite god mat blev det barhopping på söder. Någon, säger inte vem, fick för sig att det var läge att dricka Kaffe Karlsson. Gott,varmt och förödande dyrt. Sent omsider kom en till tjej och vi sprang även på ytterligare bekanta.
När man får spring i benen och vill dansa/byta lokal så gör man det. Sen att de finns så få ställen är beklagligt men vi gick på rock-klubb för då är ju iaf musiken bra även om det fortfarande är för många bäbisar.
MÅNGA drinkar,vaktdissningar och hattar senare hamnade vi då på nattbussen. Jag gillar att åka nattbuss om det är lite roligt folk på. Det var det, även om vissa blev indragna mot sin vilja. Man skrålar lite, hittar på bus och pratar med folk fast de inte vill. Denna gång skulle vi hjälpa en farbror som var trött. Det bestämdes att han nog heter Jörgen och då kan det vara bra att få hjälp att komma ihåg det när man vaknar. En gullig liten tjej lånade ut sin kajal så att jag kunde skriva det i pannan på honom. Fast han liksom vakna till hela tiden och då tog hon över för att rita ett hjärta på skulten hans. Tänk vad glad han ska bli när han ser sig i spegeln, han vet nästan vad han heter och får även lite kärlek!!
Skulle tro att det kan ses som ofredande men va fan, vi var ju snälla o tog lite bilder också.
Nu ska jag ta hand om mina barn en stund.

Tack o hej graffititjej

Långsint någon?

Nyår är överstökat, en stillsamt trivsam historia med mat,dryck och lite spel så klart. Har precis blivit barnlös och ska ägna kvällen åt ett stadsbesök.
Men, nu till huvudfrågan. Jag svär, det finns inga gamla känslor kvar. Bokslut är taget för så länge sen så det finns inte. Andra män har kommit och gått. ÄNDÅ blir jag så jävla irriterad och sne så fort jag bara ser hans namn. Via en bekant på FB har han varit och kommenterat, lika putslustig som vanligt. Jag måste nog erkänna, jag tål inte fanskapet! Jag som är så bra på att skiljas som vänner, kommer överens med alla mina ex. Ser till att allt är utrett för att slippa bry mig överhuvudtaget. Inte ens M som jag gjorde illa mig på ordentligt får mig inte ens att lyfta ett ögonbryn. Men denne man, som jag inte ens har sett sen i våras, gör mig fan aggressiv. Jag tål inte feghet, ej heller oärlighet och här är det full pott känns det som. Förstår om jag framstår som en tönt, men tro mig, jag skiter faktiskt i vad han pysslar med. Så jag undrar, om man är bra på att gå vidare i övrigt, är det ok att hata någon? Ett hatobjekt kan man väl få ha, snälla?