Till den det angår

Jag har inget stort liv, fyller dagarna med rutiner och måsten.
Jag är ingen stor människa, gör så gott jag kan med det lilla jag fått.
Jag kräver inte mycket, nöjer mig med det lilla.
MEN
Jag läser din blogg varje dag.Det ingår i mina rutiner.
Jag vill se barnet och din utveckling varje dag.
Jag kräver att du uppdaterar oftare, skärp till dig nu Sofie.
Tack för ordet.

Årlig hälsokontroll?

Visst börjar man bli lite gammal nu. Veckan har varit hård och det är tokmycket pollen men nog borde man ju orka något? Har sovit väl och länge idag men är nu, halvfyra på eftermiddagen, så trött så jag har lust att svimma lite. Detta har pågått ganska länge och jag som aldrig oroar mig för sådant börjar fundera på om det är nåt fel som är trasigt. Kanske nån obotlig sjukdom eller kanske bara AIDS? Nä, så klart inte men det är helt klart något som inte stämmer. Får väl skutta till doktorn. Släpa mig dit snarare.
Hur som helst så var jag på efterfest i fredags. Först förfest(middag) sen fest. Sen efterfest. Då hamnar jag i prat med en mycket trevlig man. Han är väluppfostrad och charmant. En riktig gentleman. Som vanligt när jag pratat med någon som inte beter sig som en babian så byter vi telefonnummer-mitt nummer är nog det mest spridda i hela Sverige. Inget mer med det, jag är bara vänlig och inte ett dugg intresserad av honom på det sättet. Sen dess har han ringt mig ett otal gånger, messat och hållt på. Fortfarande lika trevlig men va fan, ta o ge sig nån gång. Det går som en röd tråd genom mitt liv; män som är otroligt på. Vilket jag uppskattar de gånger jag själv är intresserad.Jag som gått i kloster orkar inte med och säger ifrån men det verkar inte hjälpa.
Skit i det, lång utläggning om ingenting. I lördags var jag hemma hos min gamle klasskamrat. Han är så seriöst störd i huvet och vi hade jättetrevligt. For till stan och spela biljard,drack öl och levde runt. Det känns som en (ny)början på en underbar vänskap.
Nu måste tant ta en tupplur för att ens orka laga middag. Som sagt, det är nåt fel som är trasigt.

Självgod eller bara dryg?

En del människor har lite för höga tankar om sig själva. Det beror nog på att de har skeva speglar. Om man väljer att omge sig med vänner som är ja-sägare, som ser en lite som en förebild och sällan säger ifrån så blir ju ens självuppfattning därefter.
Jag är rätt bra på att säga ifrån om jag tycker en vän beter sig underligt, mina vänner talar definitivt om när de tycker så om mig. Kan inte komma på en enda som inte vid nåt tillfälle har knackat mig på axeln när det behövts. Sen behöver man ju inte som vissa påpeka samma sak tusen gånger till en som inte kan säga ifrån.
Det jag menar är att alla är vi människor med fel och brister. När man som vän säger till så är det ju för att hjälpa personen att komma till rätta med något, inte för att hacka ner deras självförtroende. Men med vissa kan man helt enkelt aldrig ta upp något med, det har inte hänt, det är inte sant eller så finns det någon annan förklaring. Det lustiga är att det alltid är dem som dömer hårdast som har svårast att ta till sig kritiken själva.
Det är ju iofs deras problem men det brukar straffa sig i slutändan och om du inte tål att bli speglad som den du är, då är det verkligen dags att se sig i spegeln.
För handen på hjärtat, är du verkligen bättre än någon annan?

Juppjahajaså

Ja tänk vad tiden går. Lördagen gick åt till lillstintas simtävlingspremiär. Bara fyra ur hennes grupp ställde upp vilket är märkligt med tanke på hur länge de har simmat jämfört med henne. Men hon är en liten tuffing och fast hon kom tvärsist i sitt heat (25 m bröstsim) så var hon nöjd och glad, perfekt inför kommande tävlingar då hon nu fått lite vana och erfarenhet.
Som belöning fick hon spendera över en timme i djuraffären i söndags, vi fick veta allt om marsvinet Frasse och hur man sköter ett saltvattenakvarium (tack D).
Kom iväg till gymet idag oxå, shit två gånger på en vecka, men trots att jag kör mycket lättare vikter och färre rep så lyckades jag paja knät idag. Kan inte gärna ta i mindre, då kan jag lika bra stanna hemma. Men, men, det ordnar sig nog till slut.
I morgon är det hemmapremiär för Bajen men eftersom jag glömt att köpa biljett så blir det nog att stanna hemma. Så typiskt mig att glömma bort sådana saker. Nåja, vad är väl en match på Söderstadion? I kväll blir det framstupa ryggläge i soffan, helt slut efter träning och pollen. Gamla tanter måste helt enkelt ta det lugnt!

Lagom

En stillsam vecka som sniglar sig fram fast på ett behagligt sätt. Vet inte om vårkänslorna är sena eller om jag blivit gammal men jag känner mer och mer att det skulle kunna få vara barnvecka jämt. De är så lugna och söta mina barn, de börjar även bli större och jag har stort utbyte av dem. Vi svamlar en hel del och gör kanske inga större saker rent praktiskt men de glädjer mig och jag trivs i deras sällskap.
Nu lät det som att jag inte har haft lust att umgås med dem förut, det jag menar är att man vänjer sig fort vid sina barnlediga veckor men just nu har jag inte det behovet. Jag kanske har blivit vuxen?
Annars är det ganska tungt just nu. Lider gravt av pollen, blir tung i huvet och sover illa så jag har mycket värk i nacken. Man får väl helt enkelt hoppas på en ljusning längre fram.
Till dess ska jag titta och njuta av mina barn. Om jag misslyckats på alla andra poster i livet så känner jag mig ändå nöjd med dem.

Medicin är inte alltid bra

Man ska inte kombinera penicillin och sprit, man blir jättefull. Satte lite nya rekord i fredags och känslan är sådär kul. Men va fan, shit happens. For in till stan på lördagen för att hålla N sällis när hon letade efter sin bröllopsklänning med stort B. Jag har annars ett väldigt gott lokalsinne men vi sprang som yra höns runt byn till de butiker hon valt ut. Så till sist, fann hon den. Tror nästan jag såg en lyckotår i hennes öga och det blev nog lite fred på jorden just då.
Väl hemma var jag ganska mör, bakis på stan är ingen höjdare, men som den trooper jag är slog vi till med ytterligare en utgång. Två dar på raken på lokalkrogen är mer än vad jag klarar av mentalt. Samma puckade människor (män i skor) som pratar om samma puckade saker. Då krävs det en hel del innanför västen. Funderar helt ärligt på att aldrig gå dit igen, nu börjar ju sommarsäsongen så då kan man hänga på söder.
Fast nu får det vara lugnt ett tag, måste spara lite stålar så man har på rockbåten sen.
Kan avsluta med att säga att min käre vän J är framme på andra sidan jorden och ska göra sitt första jobbpass idag. God lycka till honom säger jag och hoppas att han trivs.

Alkohol, jawohl.....

En liten tjejträff i centrum blev till en barrunda på söder. Kom in lite senare än de andra brudarna så de var ganska söta redan när jag tog min första öl. Alltid trevligt att gå ut bara tjejer och snacka lite dynga.
De karlar som befanns sig runt omkring blev väldigt nyfikna när jag sa att vi var från Feministiskt initiativ och att vi var flator allihopa. Om det skulle vara sant, hur tänker de då? Att de omskola oss allihopa eller att de ska få titta på? Idioter!
Hamnade på den lokala krogen på vägen hem, hälsade runt på karaokefolket, sprang på min ärkefiende, och satt sedan med en kille jag känner och hans engelska polare. Märkligt är att hur jag än gör så hamnar jag alltid i en rådgivarroll som jag inte har bett om. Vet nu allt om denne engelsman och hans problem, de var varken få eller små, och kan bara hoppas att jag nådde fram med vissa grundläggande sanningar. Sagde man var vi sedan tvunga att rädda ur klorna på min ärkefiende. Trots att hon nu har pojkvän så ska hon på alla hon ser mig prata med. Jösses!
Så, livet rullar vidare som vanligt och jag kan bara konstatera att vissa aspekter av det blir lättare att hantera med lite alko innanför västen.

Fläsket brinner

Tog en låååång promenad i det fina vädret idag, har som sagt gått upp lite väl mycket så man får röra på sig. Glömde tyvärr att jag får blödande skavsår av gympadojjorna så jag smet in till M på en kaffe på hemvägen. Brandkåren kom körande och jag smög efter, nyfiken som man är. En bil hade kört av vägen o hamnat på gångvägen under, ståendes på nosen liksom. Ville inte glo för länge så jag hoppas det gick bra för de inblandade.
Väl hemma blev det en tidig middag för jag hade missat lunchen. En massa kolesterol senare ringer J och frågar om jag vill hålla sällskap när han ska äta. Sagt o gjort. Vid det laget var jag lite sugen så jag åt oxå, igen. En öl till det o en chokladbit efter gör ju helt enkelt att jag måste gå dubbelt så långt i morgon. Suck.
Jag får nog räkna med att förbli en tjockis.

Mer elände?

Nu får vi se hur det går, har fått nåt fel i en nerv i höger axel så fingrarna domnar och kontrollen är så där. Som när armen eller foten har somnat du vet. Hm, ständigt nya krämpor.
Stackars lilla dottern, hon fick sin första depression i morse. Att vara arg,besviken, ledsen eller sårad är sådant hon hunnit lära sig trots sina unga år. Livets hårda skola har vi alla gått i. Idag tittade hon ut genom köksfönstret, såg snön och gav upp ett vrål. Jag riktigt såg hur livsglädjen rann av henne och ögonen fylldes med tårar.
"Mammaaaaaaaaa, jag blir galen, är det vinter igen?"
Jag försökte förklara hur månaden april fungerar och frågade om hon inte mindes det från förra året?
"Mamma, jag är bara 10 år. De sa på nyheterna att jag inte har varit med om en sån här vinter förut ju."
Hm, jaja, hon har i allafall förstått att det var längesen vi hade en sån vargavinter.
Så för hennes(o alla andras) skull hoppas vi på fint väder snart. Nu sticker det t om i mina läppar så jag ska nog ta och lägga mig någonstans. Fridens

Tappad kontroll sökes

Ta mig tusan om jag inte har tappat greppet om denna blogg. Minns inte när jag skrev sist, vad det handlade om eller ens nånting. Orkar inte heller läsa igenom just nu så du får stå ut med ett kort o kanske tjatigt inlägg.
Ska strax börja förbereda inför avskedsmiddagen vi ska ha för J. Det ska bli trevligt men lite sorgligt också kan jag tro.
Så, det var det. Återkommer när jag läst igenom o vet vad jag talar om. Glad påsk!!