Snabbis

Måste återigen sno en grej från Flyingface snubben. Orkar inte länka, du får kolla själv. Gillar denna bild o framför allt bildtexten, mer min humor kan det inte bli. Enjoy!

"Den där smalbensvinklingen blir allt svårare att genomföra, ju äldre man blir.

Till slut får man inte vara med längre."

Scarface

Ge mig styrka o bättre väder, nu är det illa med huden. Torr är inget bra ord att beskriva eländet. Sjok stora som isflak lossnar o jag får blemmor som en tonåring. Kallt ute o elementtorrt inne funkar inte på min redan torra hud.
Snart vänder det hoppas jag, då är kanske min husarrest över o jag + mina leder kan börja gå ut igen. Kanske träna t om? Mötte en bekant i centrum idag. "tjena snygging" sa han tills jag vred på huvudet o ett lätt illamående smög över hans anlete. Medans han tittade på min hud så svarade jag på hans fråga. Nä, jag gömmer mig inte från er, jag bara väntar på våren. Så vi kom fram till att jag är en björn o gick åt skilda håll.
Det kanske inte verkar så alla gånger men jag måste ha ett enormt starkt psyke. Vet inte många som skulle palla denna händelselösa tillvaro. Man lär sig att ha ont, att folk jobbar på dagarna o inte orkar leka på kvällarna. Men att sitta inne i isoleringscell är jobbigt. Två veckor är en lång tid om man knappt tar sig till affären o hem.
Men jag tänker så här; just nu så ser mitt liv ut så här o då får man spela de kort man blivit given. Nya tag o ställa om tankarna, gå ner i varv o inte hetsa upp sig över det man ej kan påverka.
Trots allt så blir det varmt så småningom o då vrider vi upp energin o kör så det ryker. Tjoflöjt!

Mot alla principer....

Måste länka till en krönika skriven av en kvinna som inte imponerat alls på mig hittills. Amanda, gift med Alex Schulman, skriver rätt illa med många stavfel och ganska enkla tankar. Men här slår hon huvudet på spiken; mittemellan,ingenstans och överallt. Läs o se om du känner igen dig.
http://loppi.se/drommen-om-n-y#more-7820

Dark side of the moon?

Jag har aldrig låtit mig skrämmas av mitt psyke. Vet att det är helt normalt att drömma att man dränker sin granne, att prata för sig självt, att undra hur det känns att bli knivstucken. Minns inte vem som sa det, Freud eller typ Sokrates, men :man kan aldrig tänka en unik tanke. Det finns alltid någon annan som tänkt den. Finner en stor tröst i detta. Om jag är galen så är jag inte ensam. Tror att det är detta som ger mig förmåga att ganska lätt läsa människor. Jag kan föreställa mig och sätta mig in i saker utan att själv ha upplevt det. När det tunga och mörka kommer smygande så kan jag stanna upp och analysera det istället för att bli rädd och få ångest-de gånger jag mår dåligt har alltid med känslor gentemot folk att göra-aldrig mitt inre.
Skulle jag bli deppad så kliver jag in i det och gör en undersökning i stället.
Många människor som mår psykist dåligt skulle nog må bättre om de insåg att det är normalt. Det ingår i att vara människa. Det är inte fult och kan vara riktigt nyttigt ibland. De som förnekar och springer vidare utvecklas inte och till slut säger det brakskit.
Sä nästa gång du har en dålig dag, när gråten sitter i halsen utan anledning, så låt det komma. Kliv in i känslan och fundera på varför, ungefär som du skullle göra om du lyssnade på någon annan. Det finns mycket att lära om man bara vågar möta sin ångest och litenhet.
God mental hälsa (och ohälsa) till er alla!!

2 steg kvar till kattkärring

Som sagt, kylan håller mig i husarrest. Den korta stund det tar att gå till affären kostar i värk, timvis. Så jag sitter här, gör ingenting o träffar i princip ingen för jag kan knappt ta mig till folk.
I dag när jag satt o frös i soffan fick jag den briljanta idén att göra mig ett par torgvantar. Du vet, fingervantar som man kapar så att bara fingertopparna är ute. Jag har märkt att jag kan ta på mig så mycket kläder att jag svettas, men ändå frysa om fingrarna. Gör jag det så sprider sig kylan i hela kroppen.
Om du nån gång varit tvungen att bara vara hemma under en längre period så vet du att man blir galen till slut. Detta har resulterat i att jag börjat leka med min katt (som behöver banta). Jag springer runt med ett snöre som han jagar lite pliktskyldigt.
Så nu vet du hur min porriga vardag ser ut; en frusen gammal tant med torgvantar som leker med sin dunderfeta katt.
Vill du byta liv? :)

Etter värre...

Det tar aldrig slut på eländet, än den ena, en den andra trillar ner i mörkret. Nya kandidater tillkommer o det är tråkigt. Jag tror väl att folk snart mår bättre, när våren o värmen kommer brukar det lätta.
Men det jag tror folk lider mest av är sin syn på sig själva o det som händer. Antingen tycker de synd om sig o en påtagen offerroll löser inga problem.
Eller så lyckas de få det till att de inte förtjänar bättre. Märkligt. Alla är vi människor med rätt att finnas till, alla våra fel o britster gör oss unika o det är även det som får oss att passa ihop som ett pussel. De man har svårast att stå ut med är ju just dem som är mest lik en själv.
Så ja, du förtjänar en partner som är snäll o vill dig väl. Som får dig att utvecklas o bli en bättre människa. Nej, du ska inte ta skit du inte förtjänar. Har man inget självförtroende så måste man ha lite jävlar anamma o säga ifrån när måttet är rågat. Du ska lyssna på kritik, ta åt dig av det som är sant o jobba på det. MEN, om du aldrig får höra något gott av en människa så är det en energitjuv som bara håller dig nere o då är det dags att gå.
Så ta alla falska vänner, elaka partners o egoister i en bunt. Sätt ner dem i avfallskvarnen o tryck på "on". Ibland får man börja om helt o hållet, men det handlar om din mentala välfärd o den är värd att kämpa för.
Hoppas du/ni mår bättre snart. Inse en sak bara: Du förtjänar bättre!!

Amatöret är vi allihopa

Klockan är 22.30, jag har småtittat på melodifestivalen och är väl på väg i säng egentligen. Ont om stålar gör detta till den lugnaste helgen på länge. Svängde in en snabbis på FB men mitt ex är där och jag orkar inte lyssna på hans problem så jag kollade runt bland mina favoriter istället.
Lägger alla sidor jag gillar under favoriter, det börjar bli många nu men jag slank in på en fotosida jag har där. Framför allt en snubbe som tar intressanta bilder, man får uppslag av att titta på dem. Det jag inte sett innan var att det finns en massa flikar; grupper, intressen, åsikter, ja allt man kan tänka sig. In på intressen o vad hittar man där, jo nude art. Nakenbilder för mig är bland det svåraste som finns. Det ska vara artistiskt, välkomponerat, välressigerat och smakfullt. Men inte här. Visst, vissa bilder är goda försök men andra är ju rena porrbilderna.
Motljus rättfärdigar inte en kvinna som smeker en dildo. Det roligaste av allt är kommentarerna, bilden är usel, kvinnan är förfulad men de som skriver undrar vilken bländare som använts. Långa utlägg om rörig bakgrund, förkort slutartid när motivet slukar allt som går.
Ja jösses, jag må vara en riktig amatör men jag vet nog mer om motiv o vad som ser bra ut än han som tagit en bild (svartvit/släpljus) av sin pung. Suck

För många frågetecken??

Var o varannan rubrik har ett frågetecken efter sig har jag just insett. Är ju en frågvis person men jag anar ytterligare ett missbruk, eller?
Som jag tidigare har berättat går en stor del av min tid åt till att lyssna på folk som mår mindre bra. Allt i från sjukdomar till nedstämdhet. I går fick jag ett samtal av en av de små männen (mest män som inte får ordning på sig) och efter att vi pratat en stund så sa jag till honom:
"Du låter så nöjd o så mycket lugnare än sist?"
"Ja, det gör jag o det är tack vare dig".
"Jaha, hur menar du då?"
"Jag har tänkt på det du sagt, agerat därefter o mår mycket bättre nu".

Jag blev så glad när han förklarade hur han tänkt o hur han gjort med, i detta fallet, tjejen som ställt till det för han. Han är ganska aktiv av sig o fladdrar runt i livet men nu hördes ett lugn som jag inte sett maken till hos honom. Det är så roligt när folk kommer till insikt!
Så nu känner jag mig rustad för alla de andra problemen som folk har, bring it on för tant är laddad!

Tack o hej psykologtjej

Karaktär köpes!

Jag är ganska bra på att bestämma mig för att sluta med saker, trappar ner på både snacks och kolesterol som ingenting t ex. Detta gäller tyvärr inte tobak, där kan jag inte sluta hur jag än bestämmer mig. Har även svårt för att påbörja saker som jag tänkt mig. Träning,städning och studier tar liksom aldrig fart.
Jag är väl medveten om mina fel och brister men jag behöver väl för den skull inte skaffa fler? Den senaste veckan har jag varit helt såld på några spel på FB. Sitter alldeles för länge och får så klart superont i rygg och nacke. Ja, jag är grymt understimulerad. Ja, jag borde ta tag i saker och ting. Men det är ju så himla roligt att försöka slå sitt eget rekord. Sen vet jag att så fort det blir lite varmare så är denna fluga över och jag behöver inte oroa mig.
PS. Om du är nyfiken så är det Confusebox 2 och Combine som har min odelade uppmärksamhet.

Tack o hej speltjej

Det kan inte vara sant...

Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att jag blev väckt av ett samtal som man aldrig vill få. En närstående har vidtagit drastiska åtgärder men är tack o lov i säkerhet nu. Det som stör mig på ett helt annat plan är ett par andra människors reaktioner. På nåt konstigt sätt har denna tragedi blivit deras. Hur DE mår, hur illa DE tar vid sig och hur DE påverkas.
SAY WHAT?? Det är väl inte oss runt i kring det är synd om? Hur fan en människas privata drama reduceras till "det blir så jobbigt för mig"?
Så om din kompis blir allvarligt sjuk så är det dig det är synd om som måste sörja och engagera dig? Ta näsan ur naveln och inse att du inte är jordens medelpunkt.
Dessutom har det i allt det här blivit nåt jävla svartsjukedrama/avundsjukstävlan. Vem fick första samtalet, vem har han vänt sig till mest?
Helt ärligt, era jävla idioter, har ni glömt vem det handlar om?
Själv tänker jag fokusera på att finnas till hands och att hjälpa till med att vända saker till det bättre. Så kan ni sitta där och föra bok om vem som har störst plats i detta drama. Jävla svin!!

Lästörstig som aldrig förr?

Att det går i perioder med läsningen, det vet nog alla. Ibland kan man inte lägga ner en bok innan man börjar med nästa. Man riktigt längtar tills kvällen kommer så man får duna ner sig och kasta sig in i en annan värld. Om det är fakta eller fiktion brukar inte spela någon roll, läsa vill man hela natten ibland.
Sen kommer då anti-bok perioden. Man kanske börjar på flera, man försöker och försöker men får inget flyt eller sammanhang i det man läser. Mitt eget rekord är att läsa om samma mening sju gånger, då är man inte lässugen.
Så idag, efter vi åter konstaterat lillans slarv med borstningen av tänder(tandläkarbesök) så lånade jag en ny bok. Är ju väldigt intresserad av psykologi och beteendestörningar därför slog jag till på en bok om oxytocin. Alltså hormonet som kroppen utsöndrar vid beröring. Sen innan vet jag att det finns barn som fått för lite kroppskontakt som bäbisar som utvecklar en känslomässig störning (minns inte förkortningen). De får svårt för relationer och kan bli både asociala och aggresiva. Hemskt va?
Man kan, förutom det här med att stå ut med närhet, även påverka alla organ att fungera bättre framför allt mage och tarmar.
Tänk bara hur du lättare lugnar ett barn om du stryker det över ryggen, hur du själv kryper in i en kram som du behöver eller bara att nån tar dig på armen när de tilltalar dig. Det har till och med gjorts studier där nyfödda som inte fick någon beröring dog.
Flummigt? Knappast! Så ta och rör någon, du ska se att de reagerar.

Tack o hej kramigtjej

Förflyttning?

Min stora dotter har skaffat sig en blogg. Superhemlig, jag får inte veta och jag tror ingen annan vet heller. Men tack vare lite tekniska problem så vet jag iaf att hon håller till på blogg.se
En sajt jag själv har funderat på att flytta till. Här är det så dålig grafik och svårt med bilder så jag har länge tänkt på att flytta. Bad om förslag gjorde jag men fick ingen respons, skämmes ta mig fan! :)
Så, nu är frågan: Är blogg.se bättre, mer lättarbetad eller har jag fått allt om bakfoten? Trots allt så vill jag kunna göra som jag vill även om skrivandet mest är för min egen förnöjelse.
För övrigt har jag gett mig i kast med Dan Brown igen; "Den förlorade symbolen". Vet inte riktigt varför, han är pretensiös, långrandig och förklarar överdrivet mycket, är man någorlunda allmänbildad så har man hört talas om det mesta han skriver.
Dessutom är det ett snabblån så man får dra i sig en 100sidor om dagen. Inte lätt när man blir gasig av hans uppblåsthet redan efter 3.

Tack o hej självplågartjej