Ge mig styrka o bättre väder, nu är det illa med huden. Torr är inget bra ord att beskriva eländet. Sjok stora som isflak lossnar o jag får blemmor som en tonåring. Kallt ute o elementtorrt inne funkar inte på min redan torra hud.
Snart vänder det hoppas jag, då är kanske min husarrest över o jag + mina leder kan börja gå ut igen. Kanske träna t om? Mötte en bekant i centrum idag. "tjena snygging" sa han tills jag vred på huvudet o ett lätt illamående smög över hans anlete. Medans han tittade på min hud så svarade jag på hans fråga. Nä, jag gömmer mig inte från er, jag bara väntar på våren. Så vi kom fram till att jag är en björn o gick åt skilda håll.
Det kanske inte verkar så alla gånger men jag måste ha ett enormt starkt psyke. Vet inte många som skulle palla denna händelselösa tillvaro. Man lär sig att ha ont, att folk jobbar på dagarna o inte orkar leka på kvällarna. Men att sitta inne i isoleringscell är jobbigt. Två veckor är en lång tid om man knappt tar sig till affären o hem.
Men jag tänker så här; just nu så ser mitt liv ut så här o då får man spela de kort man blivit given. Nya tag o ställa om tankarna, gå ner i varv o inte hetsa upp sig över det man ej kan påverka.
Trots allt så blir det varmt så småningom o då vrider vi upp energin o kör så det ryker. Tjoflöjt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar