Vart är vi nu?

Känner mig lätt förvirrad, minns inte när jag skrev sist men jag får skriva det jag kommer ihåg. I fredags hade jag tre kamrater på middag. Vi körde taccos, snabbt och lätt, något som de flesta gillar. Mycket trevligt att umgås med dessa människor, de är lättsammma och avslappnade.
En liten kubbtävling sen in och titta på film och snacka skit.
Sen var det dags för brännbollsturnering på lördag. Den blev ju uppskjuten p ga förra helgens dåliga väder. Mycket tjat har det varit och intresset har varit stort. 40-50 personer har varit på men sen blev vi inte så många ändå. Att konkurera med ängsrocken kanske inte var så lämpligt, folk är lata och väljer det alternativ som inte innebär nån form av transport.
Men vi fick ihop till två lag iaf, och det var riktigt roligt ändå. Lång sittning efter med öldrickning och svammel.
Med tanke på vädret, folket och motionen så får man se det som en lyckad helg!
Tack o hej, brännbollstjej

Galen kväll?!

Nu har vi varit på "Crazy night" och det var det verkligen. Det är kvällsöppet och alla butiker har en "bra" specialdeal. Dessutom har de alltid en känd artist som uppträder, i kväll var det Måns Zelmerlöv (stavas det så)?
Lilltjejen ville så klart se honom, annars hade jag aldrig gått ner dit. Egentligen är jag inte så lättirriterad, klarar av folkmängder utan större problem. Men idag var folket helt galna, gamla som unga inte bara trängdes utan slog sig fram. En väldigt platskrävande tonårstjej blev sjövild när jag sa åt dottern att släppa förbi henne innan hon välte hela kön.
Nåväl, dottern är nöjd och allt gick bra. Trots allt gjorde vi ju ett jättekap, örhängen för 25 kr. :)
Tack o hej trängseltjej

Nu är det gjort!

Storstädning pågår! Är så fruktansvärt less på idioter, på "låtsaskompisar" och på energitjuvar så jag kräks! Stänger ner facebook åtminstonde till hösten och tänker inte höra av mig till folk som aldrig hör av sig själva.
Känner mig lite som (låter säkert så också) dramaqueen, men jag är för gammal för sånt här. Jag är en bra människa, en trogen och pålitlig kompis, en utmärkt flickvän och förtjänar definitivt bättre. Det enda jag kräver är ärlighet, sitt inte hemma på kammaren och tro att du vet hur jag fungerar. Du har garanterat fel och jag kan svära på att jag är mer analytisk,lyhörd och djupsinnig än vad du någonsin kan tro. Om jag visar mig svag så är det ett förtroende du får, inte något du ska utnyttja eller känna dig överlägsen över.
Så åt helvete med folk som tror att de är bättre än jag. Ödmjukhet är något ni borde prova på för det är det jag oftast är när ni ser vekhet. Visst är jag kaxig och verkar självsäker emellanåt men jag står för den jag är och vaktar mina gränser.
Så, ha ett bra liv utan mig om skorna inte passar, jag överlever!
Tack o hej förbannadtjej

Bipolär?

Jag visste i och för sig redan att jag är extremt lättpåverkad av vädret. Det går från jätteglad, via rastlös till helt deppig beroende på vilket väder som råder. Nu är det inte så kul, kallt och blåsigt men det är ju ändå "sommar" så jag har lite svårt att förstå min sinnestämning.
Diverse ekonomiska problem bidrar ju sällan till att man slår en frivolt av glädje, men det borde jag vara van vid.
Så frågan är; varför så låg?
Har du ett svar? För det har inte jag. En liten aning ligger och kliar baki huvudet, men den är så banal och töntig så den vägrar jag att acceptera. Förslag emottages tacksamt.
Tack o hej, schizotjej

Arvsynd

Som jag tidigare har nämnt så har jag två underbara barn. Snälla och gulliga, lyder rätt bra samt fungerar i samhället. Det jag kanske inte har tagit upp är att de är rätt störda också. Hittar på en massa knas och säger konstiga saker.
Den sidan verkar de ha fått av mig. Tack och lov i en mycket mildare version, jag var inte att leka med som liten. Ett exempel:
Stora tjejen pratar om sin skolavslutning:
-"Vi är ju jättemånga som har avslutning samtidigt ju".
-"Ja?" säger jag.
-"Vår dumme musiklärare vill att alla ska samlas i gamla matsalen."
-"Då blir det trångt".
-"Just det. Han säger att vi pratar för mycket o därför ska vara inne".
-"Va?".
-"Precis. Så då sa jag att om han nu så gärna vill vara inne så kan han ju sitta där o titta ut genom fönstret."

Behöver jag säga att musikläraren blev hyfsat sur?! Tack o hej, kaxigtjej

Sunday bloody sunday

Vaknade oförskämt fräsch med tanke på gårdagen. Var hos S och grillade, spelade kubb och boule samt lite pilkastning. Någonstans mitt i kom groggen fram, tror folk gillar att supa ner mig.
Vi skulle in till stan men hamnade på den lokala krogen istället. Trevligt men det blev ett kort besök.
Idag har jag mest oroat mig för min katt, han är hängig och spydde som en räv hela förmiddagen. Nu verkar han lite bättre, peppar, peppar. Det är jobbigt när man inte kan göra något och han är för "pigg" för veterinären.
Resten av dagen har jag spenderat ute i solen, surrat med grannar och rensat ogräs. Men så fort jag kommer in igen så blir det söndagsångest, en låååååååång dags färd mot måndag. Hatar söndagar! Tack o hej, ejsöndagstjej

Vädergudarna leker tafatt

Det är så typiskt, här har man planerat en brännbollsturnering i flera veckor baserat på att det ska bli fint väder och vad händer? Spöregn och iskyla. Funderade först på att skjuta upp starten till kl.15.00 men valde istället att hoppa fram till nästa helg. Då, som genom ett mirakel, kommer solen fram, exakt kl. tre. Man blir förbannad!
Nåväl, nu blir det grillfest hos S i stället och vi får hoppas vi har bättre tur nästa helg!
Tack o hej, vädertjej

Böljan den blå

Jag har numera bara två fobier kvar; tandläkare o djupt vatten. Allt annat har jag KBT:at bort på egen hand. Som tur är känner jag folk som har båt så jag kan åka med och träna lite. Lite läskigt är det när båten slår och det känns som man ska kantra, men där emellan är det förbaskat trevligt ute på sjön.

Min gode vän J är en god kapten som försöker lära mig allt man behöver veta. Jag skriver försöker, menar alltså att jag nog är lite tröglärd, svårt att få in kunskaper medans man kämpar med en massa rädslor.

Men jag är en fartdåre så får jag bara styra ibland och dra på gasen ordentligt så glömmer jag fort att det är vatten omkring.

Vem vet, kanske man blir en riktig sjöbjörn en dag. Tack o hej, matrostjej

PMSpoesi

Likt ett fragment av ljus i de mörkaste av tunnlar. Skir som en glasfjäril stiger du mot ytan, sakta uppåt,bort från mig. En sista fladdrande suck av luft under vingarna och du är borta för alltid. Ensam har du lämnat mig kvar, fastgjuten i bergrunden.
En svag strimma av ljus lämnar ett ringlande spår i den nu kvävande luften, ett allsmäktigt mörker kramar det sista andetaget ur min sargade kropp.
Flyg min själ, flyg. Far mot bördig mark där du kan växa och frodas. Dig skall jag minnas som min, innan du mig övergav för livet, hoppet och friheten.

Helgnytt

Avslutade jobbveckan med att skicka lillstinta till Gotland med sin kompis, själv slappade jag med storstinta och somnade tidigt. Iväg med jobbet på lördag för att ha lite femkamp på Grönan. Som vanligt blev chefen och chefenchefen sena så vi andra la grunden på medis med några öl i solskenet. Det jag inte tänkte på var deras onda plan att supa mig full så de skulle vinna. Funkade dock bara fläckvist, kom inte sist i alla fall. Ganska kul att fara runt utan barn och bete sig som ett, bara dricka och ha kul. For hem tidigt för att hålla stortjejen sällskap men blev visst lite dragen av den sista shoten så man fick gå och lägga sig istället.

Min gode vän J ringde i morse och frågade om jag ville ut på sjön. Det tackar man inte nej till och vi hade en mycket trevlig dag på böljan den blå. Fint väder och en massa vacker natur därtill.

Man blir galen av avundsjuka när man ser alla fina strandtomter med miljonvillor, dyra båtar och annat mys. Enda trösten är att de nog inte har så kul på vintern.

Tack o hej småbåtstjej

Det undermedvetna?

Som du vet så är det riktiga livet på Facebook! Nä, jag skoja bara, men som tidsfördriv är det roligt. Eller var roligt. Medans jag väntade på att gå till doktorn med storstinta tog jag ett test som handlar om hur kär man är. Jag är ju inte kär i nån, har inte varit på länge men jag fick väl tänka på han som ligger närmast i tiden. Lite betuttad har jag nog varit men försökte svara ärligt på frågorna. Resultatet blev "tokkär, ni kommer gifta er o framför allt, låt honom inte försvinna".
Visst, det är bara ett larvigt test, men tänk om det är så. Tänk om mitt undermedvetna går omkring och längtar efter honom, förbjuder mig att fastna för nån annan utan att jag vet om det?
Det är ju såååå över, vi har ingen kontakt alls och han är "försvunnen" sen länge.
Kan man uppdatera sitt undermedvetna?
Tack och hej, fettjävlasingel tjej

Vad kan det vara?

Tillhör inte dem som ropar varg hela tiden, visst man kan smågnälla över kramper, men jag är inte någon hypokondriker. Men nu börjar jag bli lite fundersam. Har i flera veckors tid haft ont i magen med ett konstant illamående.Spelar ingen roll vad jag äter/inte äter så åker det hiss hela tiden. Har dessutom blivit mer bakfull än vad jag brukar, efter att dessutom ha blivit mer berusad än vad som är vanligt.
Nä, jag är inte gravid och nä, jag har inte slarvat mer än vad jag brukar med maten. Till detta kommer en enorm trötthet, jag kan inte tupplura men har ingen kraft att göra något.
Hade en sån period förra gången vi började träna, frågade min kamrat om man kan stuka magen, för det var så det kändes. Nu, när vi börjat igen, känns det sämre och jag undrar om det kan påverka tarmfloran? Kanske är allergisk mot endorfin?
Hur som helst är jag hemma från jobbet idag för att se om det lugnar sig lite. Ska in och göra hjärt/lugnkoll(av annan anledning) nästa vecka, så kanske man kan få nån hint då. Tack och hej, magsäckstjej.

Undrens tid är inte förbi?

Lite kors i taket idag faktiskt. Jag som hatar söndagar, with a passion, har haft en riktigt bra dag. Ingen söndagsångest utan jag har umgåtts med mig själv och gjort saker som jag tycker om att göra. Inte blivit rastlös heller, bara chillat och myst på. Troligen beror det på att jag pysslat i min trädgård, det är balsam för själen och skönt att stryka från måste-listan. Varit lite nyttig men utan att överdriva, gillar inte överdrifter alls.
Sen är det alltid roligt med bekräftelse även om den kommer från folk som man inte egentligen bryr sig om vad de tycker. Fick full pott på utsidans komplimangavdelning igår och på mitt intellekt idag, dessutom av människor som jag inte känner men som tydligen följer mitt "liv" på Facebook. Banalt, ja visst, men det kan man behöva ibland.
Så jag känner mig tacksam för en trevlig dag, även om jag vet att det troligtvis var en engångsföretelse. Har man haft söndagsångest hela sitt liv så går den nog inte över på ett kick men va fan, man får va tacksam för det lilla! Tack och hej, söndagstjej

För snäll?

Väldigt kaxig, ganska högljudd och inte lätt att sätta på plats. Sån är jag. Men samtidigt är jag väldigt snäll, lite för snäll tror jag. Värnar om mina vänner och hjälper till så gott jag kan.
I dag har jag lovat bort mig till chefen, vi ska åka till världs ände och kolla in hennes gamla klasskompis och hans band. Inga problem, hon är trevlig och jag byter gärna miljö. Men det är långt som fan och vår gulliga lilla förfest har fallerat till min eviga väntan på hennes ankomst. Finns nog ingen som är sämre på att planera än hon. (Sorry gumman om du läser detta, men du vet ju att det är så).
Så nu sitter jag här, all dressed up and no place too go. Hon kommer ju snart, men då är det dags att gå till bussen. Hörde jag skål?

Urkel

Jag är en naiv människa. Hävdar med bestämdhet att det är bra i längden att ligga på spikmatta. Sist blev jag ju skitdålig, yr och illamående, alltså gör den gott. I dag höll jag på att somna när jag låg där, fett bra tänkte jag. Nu jävlar blir det farväl till alla kramper. Nu vet jag att det enda som händer är att man blir fortsatt supertrött! Har lagt mig för att vila säkert tre gånger sen jag kom hem men det går inte att somna. Skulle behöva en powernap för att orka laga mat och duscha.
Jo, min nya hårfärg. Hehe, ja vad ska jag säga? Högst uppe på skulten är det en väldigt bra, lite rödblond färg. Ju längre ner man kommer desto värre blir den. Pendlar mellan rosa, brun, grå och lite grön tror jag. Det får va så, orkar inte bry mig längre, det har spikmattan sett till.
Tack o hej, bävertjej

Jomenvisst!

Ibland har man bra dagar, ibland har man dagar från helvetet. Just idag är en helt ok dag, ingen smärta att tala om och faktiskt ganska skönt med dåligt väder också. Man får ju inget gjort när man ska sola hela dagarna. Vi drog iväg till gymmet och det flöt på bra, kände att jag orkade mer än förra gången. Otroligt skönt att slippa trängas med en massa folk när man kör mitt på dagen.
Direkt efter det blev det ärenden och jag tycker om att shoppa när man faktiskt hittar det man letar efter. Bland annat hårfärg, som sitter i just nu. Ganska läskigt att byta, men va fan. Blondiner har fett mycket roligare men råkar också ut för fler idioter så jag hoppas det lugnar sig nu.
Sen måste jag erkänna att hookerdojjorna jag hittade igår gör mig löjligt förtjust även idag. De gör mig 12cm längre och det kan jag behöva, dvärgbjörk som jag är.
Nu ska jag skölja ur färgen och om det inte blir fler inlägg så vet du att jag har skjutit bort mig av ren förtvivlan. Tack o hej, notsoblond tjej

Självplågare?

Under en rätt lång tid har mitt undermedvetna roat sig med att plåga mig på nätterna. Jag drömmer, väldigt trovärdigt, att jag befinner mig i olika trivsamma situationer. Vaknar med ett leende på läpparna och blir grymt besviken när jag inser att allt just bara var en dröm. Så frågan är; tycker jag om att plåga mig själv, eller finns det nån form av sanning i dessa drömmar?
Besvikelsen är så stor ibland att jag nästan blir ledsen. För jag brukar vanligtvis ha ganska otäcka drömmar, maran rider mig och jag vaknar svettig och omtöcknad. Därför har det varit en behaglig period men samtidigt blir ju uppvaknandet ganska hårt.
Vart är Freud när man behöver honom?