Likt ett fragment av ljus i de mörkaste av tunnlar. Skir som en glasfjäril stiger du mot ytan, sakta uppåt,bort från mig. En sista fladdrande suck av luft under vingarna och du är borta för alltid. Ensam har du lämnat mig kvar, fastgjuten i bergrunden.
En svag strimma av ljus lämnar ett ringlande spår i den nu kvävande luften, ett allsmäktigt mörker kramar det sista andetaget ur min sargade kropp.
Flyg min själ, flyg. Far mot bördig mark där du kan växa och frodas. Dig skall jag minnas som min, innan du mig övergav för livet, hoppet och friheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar