Väldigt kaxig, ganska högljudd och inte lätt att sätta på plats. Sån är jag. Men samtidigt är jag väldigt snäll, lite för snäll tror jag. Värnar om mina vänner och hjälper till så gott jag kan.
I dag har jag lovat bort mig till chefen, vi ska åka till världs ände och kolla in hennes gamla klasskompis och hans band. Inga problem, hon är trevlig och jag byter gärna miljö. Men det är långt som fan och vår gulliga lilla förfest har fallerat till min eviga väntan på hennes ankomst. Finns nog ingen som är sämre på att planera än hon. (Sorry gumman om du läser detta, men du vet ju att det är så).
Så nu sitter jag här, all dressed up and no place too go. Hon kommer ju snart, men då är det dags att gå till bussen. Hörde jag skål?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar