Eget skryt luktar illa men är väldigt nyttigt ibland

I dag ska det handla om mig. Det gör det ju alltid efterson det är jag som skriver, men i alla fall...
Jag är snäll. Helt otroligt snäll. De senaste veckorna har jag bara hjälpt andra, från morgon till kväll.
* Exet, som ringer fem(5) ggr om dagen för råd o hjälp med sitt förhållande.
* En mycket förvirrad ung man som behöver någon att prata med. Jag är numera hans styvmoster.
* Min väninna som är sjuk behöver bara säga till så är jag där. Fikar, går ut, bowlar....
* Min granne som knappt varit ute på säkert åtta år kom hit o förfestade. Sen gick vi på lokala krogen o hon blev så glad att hon bokat ett nytt gå-ut datum redan.
* Räddade en ung man från att bli halvt ihjälslagen igår.

Förhoppningsvis känner sig fler hjälpta utav mig, kanske inte hela tiden men ibland iaf. Så jag ger mig själv en liten ryggdunk o förtränger de andra sidorna en stund, de som inte är så kul alla gånger. Men, hör o häpna, jag är inte heller mer än människa!

Tack o hej snällistjej

Håhåjaja...

Om du tycker att jag snöat in på ett spår så har du helt rätt. Å andra sidan är det min blogg, till för mig o mina tankar så du väljer ju själv om du orkar med.
Hur som helst är jag helt förbluffad över hur lätt det är att ta över någons liv om du bara säger rätt saker, puffar på rätt ställen och slår ner lagom hårt på känsliga saker. Hon är så briljant på detta, det går inte hem hos mig alla gånger men jag säger inte alltid emot och då tror hon att jag anammat det som sagts. Men hos andra går det verkligen in, jag har suttit och lyssnat på åsikt efter åsikt som jag VET inte kommer från den som sa det. Små, vita förvanskningar av saker som jag varit med om när det hände, återberättas på ett glorifierat sätt.
Jag sitter och ler, dels av medlidande men även av förakt för denna oförmåga att skilja på vad man står för och det hon säger är rätt.
Ja, jag vet. Om jag fördjupar mig i detta fortsätter hon att vara en energitjuv, men hon stjäl inte min energi. Jag bara lyssnar på den trasiga skivan än en gång, denna gång via någon annans högtalare.
Ja jösses, sent ska syndaren vakna. Det ska bli roligt att se vem som fattar först.

Tack o hej fettnöjdtjej

Energi någon?

Kylan håller mig i ett strypgrepp, smärtan blir värre och orken är som bortblåst. Hade ju tänkt börja träna denna vecka men stannar inne så mycket jag bara kan.
Har ju återigen varit tvungen att "göra slut" med fröken engergitjuv. Hände även för några år sen, och nu har jag dragit mig undan i ett halvår men nu är det över. I och för sig har jag ingen ork för nån, blir yr i huvet efter en timmes umgänge.
Den enda som jag ägnar tid åt är en väninna som har det riktigt svårt just nu. En massa problem i privatlivet men hon är även riktigt sjuk. Så det hon vill att jag ställer upp på, det gör jag. Hon bryr sig dessutom inte så mycket om att jag inte har nåt att prata om utan hon vill bara inte vara själv.Hon vill att jag kommer dit i kväll men det är lite i kallaste laget för mig. En annan tjej ska dit så då kanske jag kan hoppa, annars går jag så klart.
Det kanske låter märkligt i dina öron, som att jag tycker synd om mig själv och sitter hemma och slickar mina sår. Så är det inte, utan jag måste få välja vad jag står ut med, vilka jag kan umgås med utan krav tills jag har utvecklat ännu ett lager hud som pansar. OBS! Detta är inte någon reflektion över någon speciell utan ligger hos mig och mitt sätt att se på folk. Min syster anser att jag släpper in folk för långt. Det kan säkert stämma, men det är så jag gör. Vill inte ha några "bekanta" i min inre krets. Antingen är man vänner på riktigt eller så är man bara just bekanta.
Så, jag får antingen tuffa till mig (kommer inte att hända, vill inte bli hård, se tidigare inlägg) eller så får jag se över min vänkrets lite hårdare. Jag är, tack och lov, riktigt bra på att gå vidare när det inte lönar sig längre.

Tack o hej krusaringentjej

Passus

Måste bara beklaga mig lite över dumheten och dess effekter. Jag läser en del bloggar. Tänker inte klaga på innehållet i dessa, man väljer ju själv vilka man står ut med att läsa. Hatar du Kissie så läs inte skiten!
Däremot slås jag av idiotin hos dem som kommenterar. Väldigt ofta har de inte förstått vad de läst, eller så vill de bara vara elaka och skriva nåt dumt. Läste t ex min systerdotters blogg där en tös svarat så oinsatt och småsint så att jag inte ens orkade rätta henne.
Finns det verkligen inga andra ventiler för dessa människor än att vara elaka och cyniska åt något som de inte ens har förstått? De flesta är ju dessutom anonyma men jag skulle vilja påstå att de gör bort sig själva mer än den de hackar på. Dumhet är svårt att dölja och om du ovanpå det stavar som en blind dyslektiker så är det dig vi skrattar åt, idiot!
Jag läser, jag kommenterar(dock aldrig anonymt) det är min rätt om din blogg är offentlig. Men har jag en dålig dag, eller är arg på min katt så inte fan tar jag ut det på ditt skrivande.
Folk är fega, självgoda, korkade och uppenbarligen ordblinda.

Tack o hej irrotjej

Ursäkta röran, vi bygger om

Som du ser skriver jag mer o mer sällan. Jag har insett att jag måste revidera min syn på mig själv nu igen, saker o ting funkar inte o jag har återigen blivit besviken på samma energitjuv som jag så länge hållit mig undan. Maken till fräckhet och egoism får man leta efter!
Visst, jag är känslig. Men bara om du står mig nära. Släpper jag i någon så gör jag det helt o hållet, då är det inte läge att roa sig på min öppenhet. Som jag sagt förut, jag står ju ut med era mindre vackra sidor, varför får jag så mycket skit för mina?
Så tills jag hunnit läka blir det lite skrivet här, väldigt lite umgänge och hon blir helt raderad.
Tyck vad du vill om mig, jag är i alla fall godhjärtad även om jag är lite vass i käften ibland.
Jag är inte arg eller ledsen, bara väldigt skör och vill rädda det goda inom mig, jag vägrar fortfarande att bli bitter.
Sköt om dig nu!!

Vinden har vänt?

Fylldes av en lyckokänsla idag. Tror det mest berodde på ett samtal angående mina vänners bröllop, det känns så roligt att folk får till det och jag önskar dem allt gått.
Men en liten del tror jag helt enkelt beror på att vi går mot ljusare tider, jag fyller år snart och man kan väl ana att det blir lite varmare. Sen kommer ju Februari, den värsta av månader, men sen är vi på väg mot värme, sol och mindre smärta.
Har även hållt på att städa bort julen, en aktivitet som normalt gör mig lite beklämd men som i år gick hejdundrande bra.
Så även om du är en fattig singel med kronisk smärta så kan även du hitta de små glädjeämnena i livet. Så det så!
Nu blir det skräckfilm!!

Tack o hej förmycketfilmtjej

Suckers!

Har genom att förlänga mitt abonemang fått tillgång till de begärliga filmkanalerna. En vecka kan jag titta på allt jag vill, alla superduperfilmer som jag missat.
Eh, jaha? Visste att det fanns en anledning till att jag nobbat att betala för dessa kanaler; det finns inget att se!! Bara en mängd gammal skit, som dessutom börjar en timme efter varandra. Så i tre-fyra timmar kan man se om början på samma film! Du borde sluta på en gång om du har dessa analer(medveten felskrivning), det är inte värt det, hyr el ladda ner i stället.
J och jag gick på restaurang idag för att kolla in om det var rätt ställe att fira min födelsedag på. Det var det inte. Visserligen gott, men för dyrt och för små portioner.
Så nu står jag lite rådlös, orkar nog inte ha nåt hemma men det bör ju vara en bra/billig restaurang så att alla kan följa med.
Har dessutom tackat jag till rockbåten idag. Jag har velat åka den i flera år men aldrig haft råd. Nu sparar jag småpengar i burk så nu jävlar ska jag med!!
Så, om du funderar på vad tant behöver i present förutom vinglas och uppläggningsfat så är det stålar till båtresan. Det är för ett gott ändamål; god mat o god dryck!

Tack o hej båttjej

Nja...

Livet har en lustig tendens att smyga upp på en när man minst anar det. Utan att gå in på detaljer så fick jag en riktig knock-out som jag så sakteliga reser mig ifrån.
Så ta det inte personligt att jag inte chattar eller svarar i telefonen, jag har bara inget att säga just nu och väntar på den andra andningen.
Nu vet du att jag lever, knappt, och att det möjligtvis finns ett ljus i tunneln. Förhoppningsvis inte ett tåg då.

Tack o hej ingentingtjej

Bye bye

Jag ger mig av på en inomkroppslig resa. Vi syns när vi ses! Adjökens adjö.

Ja jösses

Skulle gå på bio i lördags. En trevlig sysselsättning kan man tycka. Jojo, det förutsätter ju att SF faktiskt vill hjälpa till, ha lite vettiga tider och fler filmer kanske? Man liksom saknar Sandrews.
Vi fick helt enkelt skita i det och supa ner oss i stället. Det hade vi tänkt göra ändå, nu fick vi bara börja lite tidigare.
Sagt och gjort, efter lite god mat blev det barhopping på söder. Någon, säger inte vem, fick för sig att det var läge att dricka Kaffe Karlsson. Gott,varmt och förödande dyrt. Sent omsider kom en till tjej och vi sprang även på ytterligare bekanta.
När man får spring i benen och vill dansa/byta lokal så gör man det. Sen att de finns så få ställen är beklagligt men vi gick på rock-klubb för då är ju iaf musiken bra även om det fortfarande är för många bäbisar.
MÅNGA drinkar,vaktdissningar och hattar senare hamnade vi då på nattbussen. Jag gillar att åka nattbuss om det är lite roligt folk på. Det var det, även om vissa blev indragna mot sin vilja. Man skrålar lite, hittar på bus och pratar med folk fast de inte vill. Denna gång skulle vi hjälpa en farbror som var trött. Det bestämdes att han nog heter Jörgen och då kan det vara bra att få hjälp att komma ihåg det när man vaknar. En gullig liten tjej lånade ut sin kajal så att jag kunde skriva det i pannan på honom. Fast han liksom vakna till hela tiden och då tog hon över för att rita ett hjärta på skulten hans. Tänk vad glad han ska bli när han ser sig i spegeln, han vet nästan vad han heter och får även lite kärlek!!
Skulle tro att det kan ses som ofredande men va fan, vi var ju snälla o tog lite bilder också.
Nu ska jag ta hand om mina barn en stund.

Tack o hej graffititjej

Långsint någon?

Nyår är överstökat, en stillsamt trivsam historia med mat,dryck och lite spel så klart. Har precis blivit barnlös och ska ägna kvällen åt ett stadsbesök.
Men, nu till huvudfrågan. Jag svär, det finns inga gamla känslor kvar. Bokslut är taget för så länge sen så det finns inte. Andra män har kommit och gått. ÄNDÅ blir jag så jävla irriterad och sne så fort jag bara ser hans namn. Via en bekant på FB har han varit och kommenterat, lika putslustig som vanligt. Jag måste nog erkänna, jag tål inte fanskapet! Jag som är så bra på att skiljas som vänner, kommer överens med alla mina ex. Ser till att allt är utrett för att slippa bry mig överhuvudtaget. Inte ens M som jag gjorde illa mig på ordentligt får mig inte ens att lyfta ett ögonbryn. Men denne man, som jag inte ens har sett sen i våras, gör mig fan aggressiv. Jag tål inte feghet, ej heller oärlighet och här är det full pott känns det som. Förstår om jag framstår som en tönt, men tro mig, jag skiter faktiskt i vad han pysslar med. Så jag undrar, om man är bra på att gå vidare i övrigt, är det ok att hata någon? Ett hatobjekt kan man väl få ha, snälla?