torsdag 7 januari 2010

Nja...

Livet har en lustig tendens att smyga upp på en när man minst anar det. Utan att gå in på detaljer så fick jag en riktig knock-out som jag så sakteliga reser mig ifrån.
Så ta det inte personligt att jag inte chattar eller svarar i telefonen, jag har bara inget att säga just nu och väntar på den andra andningen.
Nu vet du att jag lever, knappt, och att det möjligtvis finns ett ljus i tunneln. Förhoppningsvis inte ett tåg då.

Tack o hej ingentingtjej

1 kommentar: