Så var julen förbi och det nya året står för dörren. Vi firade jul den 26:e när barnen kom hem från sina fäder, med allt vad det innebär med gamlingar och julstök. Men alla verkar nöjda och PS3:an går varm, det spelas hela tiden.
Fick ett samtal av en vän idag som gjorde lite ont i hjärtat. Han är så snäll och god men det blir så jobbigt i längden. Trots ett nu ganska långt förhållande så känns det som att han dricker så fort han inte är med henne eller jobbar. Han kommer aldrig ihåg vad vi pratade om förra gången och det blir tjatigt att upprepa sig. Dessutom tycker han att jag ska lägga ner mitt förhållande ena gången, och nu när jag gjort det så undrar han varför. Det är en vänlig själ men jag undrar om det går utför med honom och hans kvinna(även hon låter bli att spotta i glaset).
Visst, jag har perioder när jag "självmedicinerar" men jag har även måttliga och helt vita perioder. Det är synd om människorna.
Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen men jag har haft ett par för jävliga dagar med så mycket nackvärk att jag faktiskt har kräkts av smärta. J var förbi en snabbis igår och jag kunde knappt prata, var helt borta i värken. Men nu har jag precis varit på apoteket och tömt deras hyllor så nu ska jag väl klara nyårsfirandet iaf.
Just det, måste kolla vad kidsen anser vara bra nyårsmat. Tror inte hummer och oxfilé står överst på deras lista, även om den gör det på min.
Så ha ett trevligt nyår så syns vi på andra sidan.


Tack o hej värktjej

Mongo man är

Bra om man kommer i håg att man tar bilder. Här är en från Utö med utsikt över hamnen. Här kommer alla båtar in på sommaren.

Här är värdshuset med det grymma julbordet. 17 olika sorters sill bland annat!!

Särskrivning någon?

Åh nej, eller?

Fy hundan, nu är det illa. Känns som jag fått en kniv uppkörd i magen, vriden runt 15 gånger. Vaknade strax före fem i morse och kunde inte somna om. Hade drömt om myror som tog över min fastighet (jag var fastighetsägare) men det visade sig att det var magsmärtor som väckt mig.
Håller nu alla tummar att det inte är vinterkräksjukan, har massor kvar att göra och handla innan jul och vill inte åka på nån skit. Räcker att jag varit förkyld i snart tre månader.
Nä, kan inte sitta här, det är fosterställning som gäller.

Tack o hej vafantjej

Insnöad och utfryst?

Har haft ett enormt behov av att gå ut på krogen den senaste tiden. Verkligen göra slag i det faktum att jag är singel igen. Eller ja, det blev väl aldrig något riktigt förhållande mellan oss men jag är den trogna typen oavsett om det är på eller lite av. Dock gjorde nog kylan och snön folk mindre benägna att åka in till stan, så vi blev kvar i denna eländiga kommun igen.
Den lokala krogen fick duga men den sög och jag var hemma tidigt, nä just det, fick skjuts till grannkommunen för att äta hamburgare och mucka med MC-snubbar.
Lördag tillbringades hos goda vänner med mat,glögg och mycket skitsnack. Inte ett ord är genomtänkt eller djupsinnigt men roligt har man.
Vi trotsade elementen och tog bilen till Utö-färjan igår. Det kändes ganska absurt att ge sig ut i skärgården mitt i vintern men det var tjusigt med all snö och julpynt. Kanske inte världens största julmarknad men mysigt och annorlunda.Jag blev djupt imponerad av värdshuset julbord och kommer nog att besöka det nästa år.
Nu är det bara 3 dagar kvar till julafton och jag har inte tagit tag i något så det blir nog att sitta hemma ensam då. Barnen är hos pappa och kommer först på annandagen. Nåväl, det går nog bra. Nu ska jag göra nytta.

Tack o hej frusentjej

Drömtydning del 4

Så var det dags igen, jag kan inte komma ihåg hela drömmen men nu är jag i vilda västern. Driver en saloon och är känd för mitt hårda men rättvisa sätt. Jag slänger ut fyllbultar och spöar upp drägg.
Helt plötsligt är jag student på nån vuxenskola, ännu iförd mina stora kjolar och vi ska ha lov. Alla har börjat packa för att fara hem men jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Då kliver HAN genom dörren, iförd ett nonchalant leende och boxershorts. Det är en gammal klasskamrat som jag inte tänkt på under 25år. Ser ut som en fotomodell, lägger sig på alla möbler och poserar. Ler förföriskt och säger "du o jag stumpan" hela tiden.
Jag är förvånad över hans otroliga utseende och får en känsla av att han ska rädda mig och blir lugn och varm. Då kommer hans mamma, tar honom i örat och skäller ut honom för att han springer runt i kalsonger. Jag skakar på huvet och går in i min saloon med ett illmarigt leende på läpparna.
Behöver jag säga att när jag vaknat kollade jag upp honom på FB. Han är tunnhårig, grymt överviktig och lika porrig som en död bäver.
Ja jösses, tur att tant ska ut o leva rövare idag, kanske man får se lite schysst lammkött som kan ta bort smaken ur munnen.

Tack o hej ingagubbartjej

Drömtydning del 3?

Helt ärligt, skulle Freud få tag i mina drömmar så skulle han vända sig i sin grav. Eller t om vända någon i en annan grav. Jag misstänker att jag är helt sjuk i huvudet så du får avgöra:
Min kamrat och jag åkte Ålandsbåt. Det var trevligt och ett par snygga pojkar bjöd på dricka. När vi klev av båten var vi vilse. Då visade det sig att vi bestämt oss för att lifta genom landet. Planen var att ta sig till Kiruna.
Vi står utanför nån form av barnland, du vet där ungar kan leka och det finns små hus med olika teman. Jag tittar på skyltarna men känner inte igen mig. Min inre kompass säger höger så vi börjar gå. Då stannar en bil, en liten farbror frågar om vi vill åka med. Sagt och gjort, min kompis (vet ej vem) sätter sig bakom farbrorn och jag sätter mig bakom hästen(!).
Den lille farbrorn vänder sig om och förklarar att han brukar ta en kvällstur med bilen för att hästen gillar det så mycket. Hästen, som vid det här laget fått lite mänskliga drag i ansiktet, frustar och nickar instämmande.
Det blir lite tyst och efter några mil får vi kliva av då det är dags för kvällshavren. Vi står nu i det vackraste landskap jag någonsin sett, allting är mörkblått och man bara förväntar sig att se tomten komma åkande. Det gör han inte så vi får gå, återigen ingen aning om vart vi är. En stund senare kliver vi in på en innergård/köpcentra. I mitten ligger en stor snöhög som vi bestiger för att se bättre. Det hjälper inte men vid våra fötter ligger ett litet kit för småtjejer som gillar hästar. Hovkrats,kam och lite sådana saker men en sak fattas, grimman.
Då vet vi att farbrorn och hästen varit här och vi drar en suck av lättnad; vi är på rätt spår!!

Tack o hej oroligtjej

Suck...

Det är ju gud förbannat! Varför ska jag ödsla tid på att må dåligt för nån annans skull när vederbörande uppenbarligen inte har kraft att ta reda på saker och ting?! Så ruttet som jag mådde igår för att han ringde från en plats där jag inte kunde ge honom de dåliga nyheterna. Han frågade om jag ville träffas idag och jag sa att han skulle ringa. Har han ringt? Har jag fått ett enda mess?
Kanske han känner på sig vad som är på gång men jag vill bara få det gjort, deppa lite och gå vidare. Som det är nu får jag ju gå runt med denna otrevliga känsla och vänta. Ja, jag vet att jag kan ringa själv. Anledningen till att jag inte gör det är att han har fullt upp jämt och det är bättre om han ringer när han har tid.
Suck säger jag bara, fick man någonsin som man ville eller?

Tack o hej vafantjej

Mummel,mummel

Det magonda släpper inte taget, men nu vet jag ju varför i alla fall. Mannen ringde idag trots att jag bett honom att vänta med att ringa tills han kommit hem. Så fort jag hörde hans röst drog magen ihop sig i en liten knut. Det som skapar värken är vetskapen om att det snart är över.
Jag har funderat, vridit och vänt på allt men faktum kvarstår, det funkar inte. Han är en drömman på många sätt, otroligt snäll och omtänksam, vuxen och mogen. Men tyvärr saknas gnistan, jag är helt enkelt inte där ordentligt.
Så jag lider, det är alltid svårt att lämna, nästan värre än att bli lämnad tycker jag. Blir man dumpad har man i alla fall rätt att vara förbannad och sårad, kanske hata lite t om.
Nu får jag bara dåligt samvete och kommer nog länge att undra om jag gjorde fel.
Jag tycker hur som helst att man måste vara ärlig, kan ju inte hålla honom på halster för min egen skull.

Tack o hej singeltjej

Magsår o glädje

Trodde aldrig att jag skulle ta mig in till stan idag, första snön brukar skapa kaos och bussarna går lite hur som helst. Men, det gick bra och jag for och ställde mig vid "bögringen" på centralen. Som alltid var jag i tid så jag passade på att glo på folk, min favorithobby!
Så kom han då till slut, K som jag inte träffat sen jag var ca 16år. Vi har hittat varandra på FB och nu är han äntligen i Sverige så vi passade på. Vi hängde mycket i samma gäng som tonåringar men var väl aldrig kompisar egentligen. Nu skulle han ta bussen till sina föräldrar så han bjöd in mig på lunch.
Det var supertrevligt och de två timmar vi satt upp kändes alldeles för korta. Man måste ju först gå igenom allt som hänt sen sist, sen vad man gör nu och som avslut gå igenom alla bekantas öden.
FB är ett perfekt forum för forna bekanta men han hann knappt upp på bussen förrän jag fick ett mess där han hoppades att vi kan göra om det nästa gång han är i närheten. Det finns något tryggt i att träffa folk hemifrån, även om man som vi bara varit ytligt bekanta så känns det bekvämt och tryggt!
Däremot har jag de senaste dagarna lidit av ganska svåra magsmärtor och det lägger ju sordin på stämningen. Vill inte ha tillbaks min magkatarr så jag hoppas det är övergående.
Nu ska tant slappa lite och se om det släpper.

Tack o hej kulattsestjej

Som alltid...

Jag är en nördmagnet. Troligtvis för att jag själv är en nörd, men det kan även bero på att jag utstrålar en slags snällhet (de säger så), folk känner sig tydligen trygga med mig om de lider av någon mental defekt.
Var på party igår, väldigt trevligt o otroligt god mat! Åt mig till ett bråck tror jag. Hur som helst så slår det aldrig fel, jag hamnar med de intellektuella på ena sidan o blådårarna på andra sidan. Nu gillar jag ju detta, finns ingen prestige hos mig att umgås med "innefolket". Jag är inte rädd att deras konstighet ska fälla en skugga över mig utan jag fullkomligt frossar i deras egenhet. Ställer massvis med frågor för att ta reda på hur det ser ut i deras liv/skallar.
Slår på charmen o kommer oftast väl överens med dessa typer. Är rätt nyfiken av mig o lägger hellre tid på konstigt folk än vanliga som bara är som alla andra o inte vågar sticka ut. Man lär sig en hel del också. Bara att ha en KTH:are som bordsdam kan få en att tänka till lite.
Men för att återspegla mitt förra inlägg, hur konstiga de än är så inte fan tänker det som jag ändå. Jag är en udda fågel.

Tack o hej frossartjej

Hm....

Att gå hemma och vara sjuk är inte bra för hjärnan. Jag är grymt understimulerad mentalt men tycker ändå att jag håller mig någorlunda flytande. Det som ofta slår mig är att jag tänker så annorlunda gentemot andra människor. Menar inte att jag är bättre eller mera upplyst, bara på ett annat sätt.
Jag tycker det är alldeles för många som tänker i svart och vitt. En del kommer inte ens så långt. Själv har jag inga problem med att se saker i kanske fyra,fem sorters ljus. När jag försöker förklara tror människor att bara min åsikt räknas men de har helt fel. Diskutera måste man och alla har rätt till sin åsikt.
Det blir bara så platt ibland. "Så här tycker jag, punkt slut." Livet blir förstås lättare att leva och man kan fokusera mer på sig själv, men jag är inte lagd åt det hållet.
Det jag försöker säga är att jag uppskattar folk, gillar att det finns så många olika sorter men jag saknar så att prata med nån som faktiskt förstår vad jag menar när mina teorier drar iväg. Tyck att jag är konstig, tyck gärna helt annat än jag bara du tycker och inte avfärdar allt med att det inte intresserar dig.

Tack o hej jagsaknardigtjej

Same shit different day...

GAHHH, vilken träningsvärk jag har. Skulle mota Olle i grind och jaga bort den med en långpromenad. Slutade med akutont i hela kroppen och lite i själen också.
Det blir svårare och svårare att komma ihåg saker, jag kan knappt få ihop till ett inlägg här och när N var på besök satt jag mest tyst, när hon gått kom jag på en del av det jag tänkt prata med henne om.
Men det är bara att köpa läget och inte gräva ner sig. I stället kan man kolla in lite roliga bloggar och annat trams. Här är en brud som är helt underbart störd, http://bloggterrier.blogspot.com/, upptäckte henne idag och hon verkar skön.
Sen vet jag inte om ni minns saltmannen? Jag körde en hel del förut, texter som folk har hört fel. Kanske du redan varit in där men om inte så prova, riktigt roligt! http://www.saltmannen.se/.
Nu ska jag ladda för morgondagens luciatåg. Jag slipper tåga men måste dock beskåda.
Just det, för att återknyta till rubriken, jag har återigen fått en sexdåre efter mig på FB. Denna gång av någon som jag trodde var en vän. Damn these good looks, hehe.

Tack o hej ljusihårettjej

Eh, vad är det för dag?

Jaha, samma visa igen, minns inte någonting på flera dagar. Hm, vet att mannen var här i söndagskväll, vi käkade kebab och kollade film. Vad hände då igår? Sov i kapp halva dan sen blev det en del spring i källaren, stora dottern behövde loppisgrejer och hennes pappas exfru ville låna luciakläder. Ja, sånt bra ex är jag att jag inte har problem med andra ex!
I dag har jag i alla fall börjat ordentligt med julklapparna. Stora tjejen har fått det hon längtat efter och jag har köpt en present till hela familjen. Jag kan knappt vänta, så sugen är jag på att öppna den. Hoppas att barnen gillar den lika mycket som jag. Nu är det bara några småsaker kvar + galningarna i norrland förstås.
I morgon ska jag ta mig fan träna, det är hundra dagar sen och jag saknar det som tusan. Vill inte tappa det och det dras ju pengar varje månad så det är bäst att passa på.
Nu ska jag dö en smula, är helt slut efter affärsspring i timtal och soffan talar sitt tydliga språk; jag är gjord för att ligga på!!

Tack o hej tekniknördtjej

Jaja....

Jag tänker inte prata så mycket om kryssningen, den var högst ordinär och jag är nog lite besviken. Främst på mig själv, kom aldrig riktigt i form liksom.
Däremot ska jag förtälja om min dröm jag just hade. Var tvungen att sova en skvätt nu på dan och så här blev det: Jag vaknar och går ut i köket för att dricka vatten. Tittar ut i vardagsrummet och där står Per Moberg. Han lagar mat, tittar upp på mig och säger "Hej gumman, vad roligt att du är uppe. Kom ska jag visa vad jag gör." Jag går över och han ställer sig bakom mig och kramar om mig medans han berättar om sina förberedlser.
Resten av drömmen är ungefär likadan. Huset är jättefint men okänt, jag ingår i familjen lite som en au-pair, fast utan ansvar för barnen och lite känsla av attraktion mellan mig och honom.
Det är en otroligt avspänd,mysig och familjär stämning hela tiden och jag vaknar med ett leende på läpparna. Då har jag i drömmen även varit och handlat med Heather Locklear eller vad hon heter, fått små babyskor påsatta på mina fötter och mitt skenben slickat trots en viss skäggstubb.
Om jag kunde skulle jag somna om och gå tillbaks till den drömmen. Men nu får man ta tag i den kalla vardagen istället- synd att man inte får välja.

Tack o hej morbergtjej

Pionen som kom in från kylan

Här händer det inte mycket, fortfarande sjuk och sysslolös. Eller ja, det händer väl saker men inget världsomstörtande. Tror jag hamnat ute i kylan en smula, vissa har tagit illa upp och lyser med sin frånvaro. Men, men då får det vara så.
Försöker så sakteliga vänja min hud vid det kalla vädret. Har otroligt känslig hy, den gillar inte värme, sol, choklad, smink och definitivt inte kyla. Går jag ute för länge i minusgrader blir jag inte bara röd utan får små bölder. Nu blev du sugen va? ;)
Kul att se ut som ett skållat ollon med utslag på. Mums!
Det går trögt med packningen. Även om man inte behöver tusen saker för att åka på kryssning så är det väsentligt med rätt saker. Kunna förutse ett eventuellt klädbyte (alltid nån som spiller på mig, oftast jag faktiskt), vad ha på sig dagen efter och hur kallt är det när jag ska hem? Beslut, beslut.
Avrundar med en länk som jag fick av en vän med störd humor. Enjoy!
http://www.klockren.nu/

Tack o hej ollontjej

Brr!!

Första minusgradsattacken och jag är inte förberedd mentalt. Vet ju att den kommer men vi har haft fina 8-10 plusgrader så länge nu så man vant sig vid det. 5 minus känns tungt men snart känns det också varmt i jämförelse.
Var i stan igår för att kolla/köpa julklappar. Finns ingenting som lockar, t om julprydnaderna ser likadana ut som förra året. Båda barnen är osäkra på vad de vill ha så hur ska jag veta? En sak vet jag dock, den är lite större och till oss alla. Hehe, det ska bli roligt.
Nu är det bara två dagar kvar tills vi åker på kryssning. 12 helt galna människor ska ut på sjön och det kan gå hur som helst. Kryssning är egentligen inte min grej men gör man det sällan och i rätt sällskap så kan det bli otroligt roligt. Ska försöka handla åt barnen på båten iaf. Kanske mannen får sig en whiskypava också.
Nu ska det städas, man skulle kunna tro att det bor en mycket slarvig, 40årig kvinna med två slarviga barn här.

Tack o hej kryssningstjej