Nyår är överstökat, en stillsamt trivsam historia med mat,dryck och lite spel så klart. Har precis blivit barnlös och ska ägna kvällen åt ett stadsbesök.
Men, nu till huvudfrågan. Jag svär, det finns inga gamla känslor kvar. Bokslut är taget för så länge sen så det finns inte. Andra män har kommit och gått. ÄNDÅ blir jag så jävla irriterad och sne så fort jag bara ser hans namn. Via en bekant på FB har han varit och kommenterat, lika putslustig som vanligt. Jag måste nog erkänna, jag tål inte fanskapet! Jag som är så bra på att skiljas som vänner, kommer överens med alla mina ex. Ser till att allt är utrett för att slippa bry mig överhuvudtaget. Inte ens M som jag gjorde illa mig på ordentligt får mig inte ens att lyfta ett ögonbryn. Men denne man, som jag inte ens har sett sen i våras, gör mig fan aggressiv. Jag tål inte feghet, ej heller oärlighet och här är det full pott känns det som. Förstår om jag framstår som en tönt, men tro mig, jag skiter faktiskt i vad han pysslar med. Så jag undrar, om man är bra på att gå vidare i övrigt, är det ok att hata någon? Ett hatobjekt kan man väl få ha, snälla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar