Arvsynd

Som jag tidigare har nämnt så har jag två underbara barn. Snälla och gulliga, lyder rätt bra samt fungerar i samhället. Det jag kanske inte har tagit upp är att de är rätt störda också. Hittar på en massa knas och säger konstiga saker.
Den sidan verkar de ha fått av mig. Tack och lov i en mycket mildare version, jag var inte att leka med som liten. Ett exempel:
Stora tjejen pratar om sin skolavslutning:
-"Vi är ju jättemånga som har avslutning samtidigt ju".
-"Ja?" säger jag.
-"Vår dumme musiklärare vill att alla ska samlas i gamla matsalen."
-"Då blir det trångt".
-"Just det. Han säger att vi pratar för mycket o därför ska vara inne".
-"Va?".
-"Precis. Så då sa jag att om han nu så gärna vill vara inne så kan han ju sitta där o titta ut genom fönstret."

Behöver jag säga att musikläraren blev hyfsat sur?! Tack o hej, kaxigtjej