Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att jag blev väckt av ett samtal som man aldrig vill få. En närstående har vidtagit drastiska åtgärder men är tack o lov i säkerhet nu. Det som stör mig på ett helt annat plan är ett par andra människors reaktioner. På nåt konstigt sätt har denna tragedi blivit deras. Hur DE mår, hur illa DE tar vid sig och hur DE påverkas.
SAY WHAT?? Det är väl inte oss runt i kring det är synd om? Hur fan en människas privata drama reduceras till "det blir så jobbigt för mig"?
Så om din kompis blir allvarligt sjuk så är det dig det är synd om som måste sörja och engagera dig? Ta näsan ur naveln och inse att du inte är jordens medelpunkt.
Dessutom har det i allt det här blivit nåt jävla svartsjukedrama/avundsjukstävlan. Vem fick första samtalet, vem har han vänt sig till mest?
Helt ärligt, era jävla idioter, har ni glömt vem det handlar om?
Själv tänker jag fokusera på att finnas till hands och att hjälpa till med att vända saker till det bättre. Så kan ni sitta där och föra bok om vem som har störst plats i detta drama. Jävla svin!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar