Att det går i perioder med läsningen, det vet nog alla. Ibland kan man inte lägga ner en bok innan man börjar med nästa. Man riktigt längtar tills kvällen kommer så man får duna ner sig och kasta sig in i en annan värld. Om det är fakta eller fiktion brukar inte spela någon roll, läsa vill man hela natten ibland.
Sen kommer då anti-bok perioden. Man kanske börjar på flera, man försöker och försöker men får inget flyt eller sammanhang i det man läser. Mitt eget rekord är att läsa om samma mening sju gånger, då är man inte lässugen.
Så idag, efter vi åter konstaterat lillans slarv med borstningen av tänder(tandläkarbesök) så lånade jag en ny bok. Är ju väldigt intresserad av psykologi och beteendestörningar därför slog jag till på en bok om oxytocin. Alltså hormonet som kroppen utsöndrar vid beröring. Sen innan vet jag att det finns barn som fått för lite kroppskontakt som bäbisar som utvecklar en känslomässig störning (minns inte förkortningen). De får svårt för relationer och kan bli både asociala och aggresiva. Hemskt va?
Man kan, förutom det här med att stå ut med närhet, även påverka alla organ att fungera bättre framför allt mage och tarmar.
Tänk bara hur du lättare lugnar ett barn om du stryker det över ryggen, hur du själv kryper in i en kram som du behöver eller bara att nån tar dig på armen när de tilltalar dig. Det har till och med gjorts studier där nyfödda som inte fick någon beröring dog.
Flummigt? Knappast! Så ta och rör någon, du ska se att de reagerar.
Tack o hej kramigtjej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar