Har som sagt varit bortskämd med att ha samma vikt i över 15 år. Nu är det roliga slut, den kalla vintern (hursarrest) har gjort att jag gått upp rätt många o fula kilon. Fula för de sätter sig på fel ställen. Nu när det blivit varmare så har jag bestämt mig för att uppta mitt promenerande. Världens bästa träningsform, lagom jobbigt men jättebra för hjärnan. Man löser problem och mår mentalt bättre av friskluft och motion.
Då infinner sig ett problem. Jag har märkt det innan också men idag kom det med besked; så fort jag rör mig så får jag ont i kroppen, blir trött och väldigt illamående. Visst, det kommer pollen nu men det stämmer inte in på illamåendet. Jag har inte slarvat med maten men just nu har jag nästan tårar i ögonen av trötthet, helt orkeslös. Jag hoppas det går över snart.
I morgon blir det fönstershopping och sen träffa en vännina som det är löjligt länge sen jag såg. Onsdag el torsdag följer jag med M till sjukhuset. Till helgen är det prat om öl och gamla minnen med en skolkamrat jag nog inte träffat på 20 år. Ska dessutom försöka få tid för den lille mannen, ska bli kul och höra vad som är så viktigt att prata om. OBS! När han kommer på tal så tro mig, jag är ironisk. Tror inte ett dugg på hans snack men trägen vinner, han vägrar ge sig och skäller ganska gulligt på mig för mitt oengemang så han kan väl få säga sitt.
Så, nu tog mina krafter slut helt och soffan ropar. Ha det gott och njut av solen, kan vara sista gången.