Nu börjar det bli jobbigt, riktigt jobbigt. 4dagar rökfri och den tiden i månaden gör mig till en arg flicka. Pendlar mellan att vilja döda till att sitta i ett hörn och gråta. Har pratat med mina barn om saken och de låter mig vara ifred när jag ber om det. Det är som om en heronist som tänder av, skulle kunna göra i pricip vad som helst för en cigg men avstår.
Fast jag har en plan, tajmad o klar. Vet exakt vilka jag ska träffa nästa vecka och vad jag ska göra. Det kommer att lyfta upp mig och få mig att återgå till den jag egentligen är. Inte denna blöta disktrasa av abstinens och ilska.
Synd bara att jag glömt bort det så länge, och dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar