Uppenbarligen är man en intressant person. Tycker inte det finns något värt att nämna men jag får hela tiden återberättat för mig vad jag gjort, vem jag pratat med o vad jag har sagt. Storm i ett vattenglas visserligen men jag får väl tacka för uppmärksamheten, är verkligen lilla jag så intressant?
Det är fullt skägg med allt som ska ordnas o fixas på alla möjliga plan. Skolan ska ha sitt med möten o öppet hus samt pengainsamlingar för klassresa. Har lovat C att hjälpa till med flytten, tapetval o diverse annat. Hon ringde mig igår o jag tycker så synd om henne, allt som kan gå fel går fel o det är ingen ände på eländet. Snart flyttar även J o N o då blir det städning även där.
Gillar att hjälpa folk med det lilla jag kan bidra med. Synd bara att jag inte har förmågan att lägga lika mycket fokus på det jag borde göra för mig själv. Det är helt enkelt lättare (o roligare) att bistå andra.
En parantes: Jag är ganska "enkel" att ha att göra med. Säger vad jag är ute efter o jiddrar inte om allt möjligt. Tydligen tar det tid för vissa att inse att, jaha, hon går inte med på vad som helst. Så, nu har den puckade men söte lille mannen i princip gått ner på knä o bett om en chans till. Han ser ledsen ut o drar på ganska stora växlar bara för att jag ska prata med honom. Som sagt, jag borde veta bättre men god kemi ska man inte förakta, den kan leda till lika god fysik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar