Man blir så glad ibland. T ex när man har utvecklingssamtal i skolan och får höra att allt är kanonbra, både själva skolarbetet men även den sociala biten. Någonstans på vägen har jag lyckats få två barn som inte blir mobbade, som inte mobbar. Som anses som väldigt snälla och trevliga, omtyckta av både barn och lärare. Det bästa är att båda är väldigt mån om att hjälpa de svaga och rycker in som "stödlärare" om nån har det svårt. Dessutom har de båda klivit emellan när det blivit bråk och medlat bland andra. Civilkurage, bara det viktigaste jag vet!!!!!!!
Jag har, som jag tror iaf, en rätt öppen dialog med mina barn. Har försökt förklara att de kan berätta allt för mig även när det gäller andra ungar. Får höra en del, vilka som har tjuvrökt eller druckit tex. Jag kommer inte att föra det vidare om det inte är riktigt allvarliga saker. Idag fick jag reda på att en i lilltjejens klass tycker det är "en kul grej" att plåga sin katt för att impa på sina kompisar. Han har tydligen sparkat den och lyfter den i halsen. Så frågan är, vet hans mamma om det här och hur berättar man en sån sak på bästa sätt? Han är annars känd som väldigt gullig och rar så jag skulle behöva höra lite mer innan jag tar upp det med henne. Min dotter och hennes kompis är superkänsliga så de kanske överdriver? Svårt läge....
Nu ska tant slappa en stund, vi har övernattning här idag och jag kan behöva mina krafter för att få dem i säng senare.