Jaha ja, då undrar jag lite stillsamt; när kommer insikten? När känner man att jo, så får det bli? Jag måste vara det veligaste som går i ett par skor. Om jag lyssnar på mig själv i den här situationen så brukar det låta likadant:- "Jo han är trevlig, snäll, uppmärksam o smart!"
-"Nä, jag vet inte vad jag tycker, hans utseende passar inte mig, det känns konstigt!"
VARJE GÅNG!!
Fatta vad less jag blir på mig själv när jag velar fram o tillbaks hela tiden. Tänk om man kunde hoppa fram 3 månader i tiden. Fast det är klart, då skulle det väl låta så här: -"Jag saknar honom, han är helt suverän, jag kan inte förstå vad som hände?"
Suck vad jag är hopplös!!

Tack o hej snartnunnetjej

-Vad ska vi spela för några låtar idag?
- Vi spelar Norah Jones låtar.