Fy tusan

Att stiga upp halvsex på morgonen är inte kul. Att åka kringelkroksbuss i 40 minuter är inte heller roligt. Så när jag stod utnför sjukhuset med alla "öppnapsyk"-människor och rökte så kände jag mig duktig som kommit iväg.
Sen var det då dags. Började med att träffa en sjukgymnast som så klart ska ha av mig kläderna, böja mig åt alla omöjliga håll, ställa tusen frågor och som inte hör/bryr sig när jag säger "aj"!
I fyra timmar fick jag prata om mig själv, allt jag inte minns ville de veta. En gång till fick jag klä av mig, min rumpa har blivit helt sönderklämd, och jag blev återigen böjd åt fel håll.(I dag har jag så ont i nacken så det är löjligt).
Väl hemma så blir jag uppringd och de förklarar att jo, du är väldigt trasig och behöver hjälp, men inte av oss!! VA, har jag gjort allt det här helt i onödan????
Så när jag nu sitter här dan efter, med värk och smärta, så känns det liiiite onödigt med alla umbäranden igår. Jag hade kunnat stanna hemma och headbangat fram denna värk på egen hand istället, utan att behöva gå upp i ottan.

Tack o hej trasigtjej

- Värst vad din eka går sakta!
- Ja, jag tar det med ro.