Tant har gott ner för räkning. Tyvärr får jag sällan en normal förkylning, utan det blir bihålsinflamation varje gång nästan. Helt utslagen och delvis död faktiskt. Vilket är bra på sätt och vis. Jag tycker sällan synd om mig själv, jag är däremot duktig på att värna om andra, oavsett om de är sjuka eller ledsna så kollar jag läget. Det gör INTE mina polare. Jo, M var här med medicin, andra M har ringt varje dag och kollat hur jag mår. J var och handlade åt mig. Mycket uppskattat och väldigt gulligt. Men missförstå mig inte, jag tar inte upp det för att jag tycker synd om mig själv, världen stannar inte för att jag är dålig. Men säger det inte lite om folk ändå? Jag är själv sån som erbjuder mig att handla eller hämta medicin eller vad fan som krävs.
Därför är det bra att bli sjuk eller råka ut för saker med jämna mellanrum, man märker vilka som bryr sig. (Nä, Facebook ersätter inte vanlig kontakt)
Fick middag tillagad i tisdags, väldigt gott och det var på tiden att vi träffades, som att dejta en jävla sjöman, aldrig hemma. Vi surrade en hel del och jag antar att vi är på väg framåt. (Nä, han har inte heller böjt sig baklänges för att kolla min hälsa, kontakthandikappad är han!)
Nästa vecka är det höstlov och jag hoppas vid gud att jag mår bättre. Kommer att ha två understimulerade barn runt mina fötter som kräver sysselsättning. Slutklagat för idag!
Tack o hej febertjej
"En gång provade norrmännen att ge ut frimärken med en bild av kvinnans kön. Men frimärkena fick dras in, eftersom folk inte längre fattade vilken sida som skulle slickas"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar